Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det är dags att svälja partistoltheten nu

Dagens system som beskattar vattenkraften i Sverige är föråldrad och kolonial. 

På 1600-talet såg Axel Oxenstierna silverfynden i Norrland som en jackpott. Han hittade något värdefullt i ett område han inte behövde ta ansvar för. Fortfarande återskapas detta scenario när staten tar skatt på vattnet och dess energi. Dagens skatteprocess som silas genom vattenkraften i Sverige gynnar inte den plats där energin utvinns.

Indalsälven rymmer flera stora vattenkraftverk: Hölleforsen, Svarthålsforsen, Stuguns kraftverk, och Krångede kraftverk gör Ragunda kommun till en stor energiproducent. Vattenkraften är en förnybar källa till energi, men den orsakar också en viss skada. Dock är skadorna lokala och påverkar inte globalt som till exempel kolkraftens utsläpp och kärnkraftens påverkan.

Det är likväl bevisat att vattenkraften försämrar fiske, och påverkar jord- och skogsbruk och även turism negativt. För detta borde kommunerna kompenseras.

Indalsälven bistår med naturresurs och sämre fiskevatten för att lampan ska lysa. Om Indalsälven och Umeälven inte bistod med forsande droppar skulle vi vara utelämnade till energikällor som påverkar och skadar större. Miljöingreppet borde kompenseras. Men skattepengarna från kraftverkens fastighetsskatt och energiskatt går till staten. Tillbaka får kommunen en bygdemedelspeng.

Ett kraftbolag har uttalat sig vara för en direktåterbäringsbetalning till kommunerna. Till och med aktörerna har förstått. 

Länder som är jämförbara med Sverige har alla ett skatteåterbäringssystem som bär hem förtjänsten av regionens produktion och råvaruutvinning. Alla har skattesystem där plusset studsar tillbaka dit det förtjänas, förutom Grekland och Sverige.

Sex skattemiljarder går tillbaka till vattenkraftskommunerna i Norge genom deras skattesystem. Förra året fick svenska staten in cirka fem miljarder i fastighetsbeskattning från vattenkraftsanläggningar i landet. Ännu större summor håvas in från energibeskattningen. Bygdemedel till vattenkraftskommunerna uppgick 2014 till 110 miljoner kronor i hela landet.

Det är lätt att kollras bort i vokabulären och skatteutjämningsuträkningarna. Men det är enkelt att se orättvisan och snedfördelningen. Av alla intjänade skattekronor från vattenkraftskommunerna skickas en liten del tillbaka till regionen i form av bygdemedel.

Men det handlar inte om orättvisan. Det handlar inte om offret vattenkraftskommunerna. Det handlar om att det är så förbannat hög tid att sudda ut partitillhörighet och bekänna sitt maktmandat. I omgångar har riksdagsledamöter av olika partifärg lagt motioner om att förändra vattenkraftsskatten och skatteåterbäringssystemet. Men ingen gång har det rubbat att fastighetsskatt och energiskatt blivit statens medel.

Ingen gång har vi fått annat än smulor tillbaka i bygdemedel. 

De folkvalda måste nu en gång för alla ta sitt norrländska glesbygdsmandat och använda sin makt.