Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Det är inte mattan, utan historien som fascinerar"

För många är trasmattan bara något som ligger på golvet och samlar skräp.

Men inte för Ingela Fredell i Aspås. Hon har en gedigen samling mattor där den äldsta är från sent 1800-tal.

Trasmattor är funktionella och de kräver inte någon komplicerad skötsel för att hålla länge. Först och främst kan de piskas för att hållas fräscha. Är de smutsigare än så går det bra att skrubba med en rotborste och såpa.

En trasmatta vävs i en vävstol med inslag av matt-trasor och varp av till exempel bomulls- eller lintråd.

Tuskaft, kypert och rosengång är vanliga vävtekniker och bindetrådsvävar som ger vändbara trasmattor där baksidan är omvänd mot framsidan.

Variationsmöjligheterna i mönsterrapporterna är obegränsade och beror på grad av fantasi och tillgång till trasor. För att öka variationsmöjligheterna kan varpen varieras med olikfärgade trådar som ger effekter i mattorna.

Mattor vars inslag utgörs av stränggarn med ovan nämnda vävtekniker kan ibland gå under begreppet trasmattor, men borde heta bara mattor eller stränggarnsmattor. Om ripsteknik används kallas resultatet för ripsmatta.

Trasmattornas föregångare var trasväven. Men på golvet hamnade de inte förrän efter 1860-talet då pappersmassan kunde göras av trä i stället för av linnelump. Allteftersom efterfrågan av lump minskade började uppfinningsrika kvinnor klippa tyget i långa remsor som skarvades och vävdes till trasmattor. När golven, som ofta var dragiga, täcktes av mattor fick de snusande männen inte längre spotta på golvet. Därmed gjorde spottlådorna och spottkopparna sitt inträde i hemmen.

Källa: Wikipedia

– Alla mattor har en historia. I textilierna som använts kan man se vilken tidsepok de kommer ifrån och vilka kläder som användes på den tiden för att sedan bli delar i trasmattorna. Det är inte mattan i sig, utan historien den kan berätta, som är fascinerande, säger Ingela Fredell, som till vardags arbetar som hemslöjdskonsulent.

– Det gör inget om mattan är trasig. Då ser man bättre vilken sorts textilier som har använts när den vävts.

Intresset för trasmattor väcktes för 20 år sedan då Ingela Fredell jobbade som vävlärare i en glesbygdskommun. Projektet hon arbetade med gick ut på att arbetslösa kvinnor skulle lära sig att väva och delvis kunna försörja sig på att sälja det de vävt.

– Tanken var att de skulle lära sig att väva något enkelt till att börja med. Vi var bland annat på bygdegårdar och tittade på gamla trasmattor och kopierade mönster och färger till de nya mattorna, berättar Ingela Fredell.

Historiskt sett är mattor en ganska ny inredningsdetalj.

– Förr var textilierna alldeles för dyrbara för att lägga på golvet. De var till för att värma, skydda och skyla.

Det äldsta belägget för mattor i Jämtland finns i en skrivelse på Nordiska museet. De mattorna fanns på ett övernattningsställe i Brunflo på 1860-talet.

– Trasmattor började tillverkas i större omfattning i industrialismens vågskvalp. Då fick man textilier över som man sedan klippte sönder och vävde mattor av för att pryda golven med.

I Ingela Fredells trasmattesamling finns ett 50-tal exemplar. Den äldsta är från slutet av 1800-talet och i fint skick.

– Förra veckan var det en kvinna, som vet att jag samlar, som ringde och ville ge mig en hel låda med mattor som hade legat i en låda i 50 år. De är från tidigt 1900-tal.

Men på golven i Ingela Fredells hus syns inte många mattor.

– Jag har små barn, så om jag lägger ut mattor brukar de inte ligga kvar där jag vill särskilt länge.