Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det är kraft i skiten"

Första veckan i februari körde bönderna Patrik Agerberg och Mikael Eriksson i gång sin biogasanläggning.

– Först då insåg man verkligen vilken kraft det är i skiten, säger Mikael Eriksson.

Annons

På gårdarna i Myckelåsen har Patrik Agerberg och Mikael Eriksson startat sitt gemensamma bolag Fjöset Utveckling AB. För tre år sedan tog de över de två gårdarna efter sina morbröder, och har sedan dess ständigt jobbat nytänkande och utvecklat bondeverksamheten.

– Vi utvecklar den moderna bonden från nu och framåt, säger Patrik Agerberg om namnet på företaget.

De ser inte sig själva som traditionella köttbönder. De klev in i morbrödernas verksamhet men tänkte sedan annorlunda i uppbyggnaden av företaget och dess funktion. På sikt ser de företaget bli lönsamt, inte bara med produktionen av nötkött, utan även genom att hålla en konferensanläggning med en spa-del. Patrik Agerberg berättar att de även arbetar i ett team som avancerade trädfällare.

– Vid sidan om hyr vi ut oss och våra maskiner.

– Dels för omväxlingen. Dels för att ge företaget fler ben att stå på. Subventionerar vi verksamheten med de andra delarna så blir företaget mer stabilt, och står på lite stadigare ben om jordbruket drabbas av konjunkturer eller politiska beslut.

Mikael Eriksson tror att de hade klarat sig på verksamheten som de tog över, om de bara hade klivit in och fortsatt på samma sätt som förr, om man bara skulle se till jordbruket. Köpet omfattar även en skogsfastighet. Så på grund av det och dyra investeringar har de lite tvingats in i att utöka verksamhetens områden.

– Framtidens köttbonde behöver vara mer utåtriktad och ha fler kontakter.

– Nu gör vi fler led själva, i och med att vi står för produktion, förädling och marknadsföring, berättar Patrik Agerberg.

Att de ville satsa på ekologisk produktion finns det flera anledningar till. Förutom att båda tycker att det känns rätt i tiden, kan de få mer stöd för alla krav de uppfyller. Dessutom vill de bygga sitt varumärke med bra grejer. De vill att folk ska veta att deras djurhållning är i framkant och att köttet är framställt på ett bra sätt, och inte bara för att det snackas miljö överallt.

– Vi vill ge tillbaka till naturen. Man vill göra rätt för sig mot den. Vi båda gillar livet ute, friska luften, skogen, att jaga och så vidare, säger Patrik Agerberg.

– Gödslet vi får av biogasanläggningen blir bättre, så att vi inte urlakar marken. När det är rötat luktar det heller inte lika mycket, då metanet försvinner i processen.

När korna inte är på fäboddrift eller bete från slutet av maj till september, befinner de sig i den nybyggda lösdriftshallen. Därifrån kommer dyngan till biogasanläggningen.

– Anläggningen var en större investering, som vi ser som långsiktig. Elen blir ju inte billigare, och ambitionen är att vi ska bli helt självförsörjande på värme och el, säger Patrik Agerberg.

Han tror att de kommer att det kommer att betala igen sig på sju till tio år beroende på gödslet.

De valde att bygga en varm lösdriftanläggning för att slippa högre kostnader och problem. Korna hettar upp själva lösdriftshallen, medan biogasanläggningen värmer resten av byggnaden på 600 kvadratmeter, vilket därmed gör företaget självförsörjande på värme. Detsamma gäller el inom kort. Sedan hoppas de även kunna ge energi till sina privata bostäder, ungefär 400 kvadratmeter till.

Vid tidpunkten för besöket på gården har de haft i gång biogasanläggningen i en vecka. De minns dagen då de kunde stänga av de elpatroner som drog 24 kilowatt dygnet runt, och kunde börja spara in på 20000 kronor i månaden.

– Det var både konkret och roligt dagen vi fick trycka av fyra patroner. Häftigt att se den brännbara gasen, säger Patrik Agerberg.

– Drömmen är att bli självförsörjande på värme, el och fordonsgas, säger Mikael Eriksson.

För att kunna använda biogasen som drivmedel behöver den renas till 99 procent. Det skulle innebära att de måste investera i uppgraderingsanläggningar och även konvertera om traktorerna. Ett annat problem de skulle behöva lösa är att produktionen av gas är mindre på sommaren då djuren är ute på bete, medan det är då traktorerna körs som mest.

– Allt är möjligt, men kostar pengar.

De återvände till Jämtland, där de vuxit upp båda två. De lämnade större städer och sina karriärer som flygtekniker respektive projektledare på Volvo. I dag lever de i stället vid sidan om djuren och med naturen kring husknuten.

– Jag trivdes i Göteborg, men jag gillar jakt och vildmarksliv, och här får jag också stora ytor att springa runt på. Jag växte själv upp på en gård, och ser min uppväxt som svårslagen och har alltid velat ge mina barn det; närheten till naturen, säger Patrik Agerberg.

– Jag har alltid haft en längtan hem. Har aldrig känt mig riktigt hemma någonstans. Det här är hemma och inget annat för mig, avslutar Mikael Eriksson.