Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det blev alldeles tyst och vi trodde björnen dödat vår kompis"

Under några ögonblick trodde pojkarna att de drömde när björnen gick till anfall.

– Det var helt overkligt, nu är vi bara glada att vi klarade oss helskinnade och att även vår kompis verkar må bra, säger Oskar Olsson, 13 år.

Annons

Det var tre samlade, men något skakade pojkar som ÖP träffade i Funäsdalen under lördagen. Trion var med när de tillsammans med två övriga sjätteklassare avslutade skoldagen med en gymnastiklektion på Funäsdalsberget. En dag de knappast lär glömma då hamnade i ett rejält björndrama.

Ett björnmöte som slutade med att en av pojkarna höggs i båda benen och fick rivmärken från björnens vassa klor efter ryggen.

– Vi kunde absolut inte ana att vi åkte över ett björnide. Två av oss åkte rakt över det i samma veva som björnen tittade ut. Björnen fick tag i vår kompis och drog ner honom i idet, säger Olle Backman.

Till saken hör att de åkte i ett mycket besvärligt parti av berget med flera klippavsatser. Några meter nedanför björnidet fanns ett stup på 3-4 meter och pojkarna tog av sig skidorna för att hoppa ner.

Oskar Olsson kom sist av de fem. Han hade sett att hans kamrat hade dragits ner av björnen i idet. Han säger att det då var alldeles tyst och att han trodde att hans kompis hade dödats av björnen.

– Jag ställde mig på stupkanten och skrek mot björnen. Den kom då upp ur idet och gick mot mig. Då kunde vår kompis själv krypa upp ur idet, säger Oskar Olsson.

Oskar viftade med skidstavarna och fick även in några träffar mot den nyvakne björnen.

– Den verkade mest intresserad av mina ben. Men när den var en halvmeter ifrån mig så hoppade jag baklänges ut från stupet och landade som de övriga i djupsnön.

– Då såg jag att björnen tittade ner på mig och vände sig om och gick i väg, förklarar Oskar.

Pojkarna hjälptes sedan åt för att få ner den skadade kompisen till dalstationen.

– Jag ringde mamma och berättade vad som hänt. En snöskoter kom sen och mötte oss på vägen ner, säger Olle Backman.

Mamman ringde då skidanläggningen och berättade vad som hänt.

– Jag tyckte det lät osannolikt men jag sa inget just då. För jag hörde på Olles röst att det var allvar, säger mamman Ing-Marie Jonsson

När pojkarna igår besökte Funäsdalsberget, utan skidor, stod de och tittade mot björnidet.

– Det känns overkligt att vi råkat ut för detta, ungefär som en dröm. säger Martin Sandvold när han kikar uppåt.

* Björnfrossa?

– Nej, visst var det otäckt, men det känns ändå skapligt så här dagen efter. Men jag sov lite dåligt i natt.

Pojkarna ska snart spänna på sig sina skidor igen. Men de kommer inte att köra samma väg ner genom berget

– Vi kommer att åka som vanligt men jag vill absolut inte åka just där björnen var, säger Martin Sandvold.

Annons