Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det blir hårdare tag och tydligare krav efter valet

Partiledardebatten visade att riksdagens tre största partier Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna i grund och botten är väldigt överens om vilken färdigriktning Sverige ska ta: Det ska bli tuffare tag och tydligare krav. Tonaliteten skiljer sig dock åt, lågvattenmärket var när Jimmie Åkesson i riksdagens talarstol förklarade krig mot brottsligheten i Sverige.

Att Sverigedemokraternas partiledning är en korvfest av ung grabbighet vet vi. Det märks därför på Åkessons retorik. Att förklara krig mot ett politiskt problem är en pubertal överdrift som hör hemma i Hollywood.

Glädjande för Ulf Kristersson är det hans parti som väljarna har högst förtroende för i frågor som lag och ordning. Enligt Demoskop svarar 27 procent att Moderaterna har bäst politik, delad tvåa kommer Sverigedemokraterna (17%) och Socialdemokraterna (17%).

Socialdemokraterna och Moderaterna har närmat sig varandra politiskt sedan Fredrik Reinfeldt blev partiledare 2003. Oavsett om det är nya moderater eller nya tuffa moderater är målet att plocka sosseväljare. Det börjar bli lite töntvarning på hur statsminister Stefan Löfven försöker hantera denna triangulering genom att skrämma upp konfliktytor om löner som inte existerar. Han som egentligen vill ha samförstånd.

Det blir en påhittad strid mellan den fackligt-politiska rörelsen S och LO mot en nidbild av borgerligheten författad av någon Karl Marx-teolog på Bommersvik. Men egentligen försöker Alliansen (och regeringen) angripa ett problem om utanförskap på arbetsmarknaden som varit välkänt sedan länge.

Fakta är att nyanlända invandrare står utanför den svenska arbetsmarknaden eftersom (löne)tröskeln är för hög. Evidensen är tydlig om sambandet mellan att Sverige har höga ingångslöner och att arbetsgivare ställer krav vid nyanställningar som motsvarar kostnaden.

För att komma tillrätta med detta har Centerpartiet presenterat förslag om ingångsjobb, Alliansens övriga partier har presenterat sina varianter av ingångsjobb. Till exempel Liberalernas så kallade startjobb. Även regeringen har presenterat sin tolkning av ingångsjobben, extratjänster, vilket LO applåderar men som omfattar allt för få potentiella arbetstagare i utanförskap.

Vem bryr sig om det här fabulerandet hade kommit från någon yrvaken ssu:are i rökrock. Nu handlar det om Sveriges statsminister. Det är inte värdigt att försöka skapa blockpolitisk konflikt på ett område där det egentligen finns ett stort samförstånd. Allt bara för att Socialdemokraterna är livrädda att fler LO-anslutna arbetare ska se sig om efter ett annat parti.

Största chocken i partiledardebatten stod Miljöpartiet för. Isabella Lövin tjyvstartade dagen innan med att kritisera egna regeringen och Socialdemokraterna i DN. Under partiledardebatten valde hon också att lyfta kärnvapenavtalet där regeringen är djupt splittrad.

Det beslutet var knappast (som så mycket annat) förankrat i regeringskansliet.