Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Det finns de som kallar sig för trocaholister"

Nostalgifaktorn är skyhög. Namnet klassiskt. Färgen annorlunda. Smaken unik. I alla fall om du frågar en vanlig svensk, uppväxt i vår norra landsända. Det finns fog för att Trocadero här och där och titt som tätt bär epitet Norrlands nationaldryck.

– Det finns ingen norrlänning som inte vet vad Trocadero är. Går du ut här på byn frågar tio personer så vet att alla vad det är. Jag måste nog säga att om det inte är en nationaldryck för Norrland, så är det i alla fall en dryck för vår region, säger Niclas Nilsson, vd för Vasa Bryggeri utanför Sundsvall, bakom två små en och stor Trocaderoflaska i plast placerade på ett bord i ett konferensrum i lilla Nolby.

– Det finns även de som kallar sig för trocaholister.

– Skulle vi ta bort den från sortimentet så skulle det bli ramaskri. Den är helt enkelt här för att stanna.

Han har tio år bakom sig på bryggeriet. Dessförinnan arbetade han på Pripps och Carlsbergs marknadsavdelning.

Där stod inte den orangefärgade drickan lika högt i kurs.

– Där satt vi och diskuterade om vi skulle ha kvar den eller inte, den tillförde liksom ingenting till verksamheten. Men när jag kom hit till Vasa sa det bara vips och så var Trocaderon det viktigaste vi hade.

Och har.

Eller som Niclas konstaterar:

– Trocadero lanserades 1953 av företaget Saturnus i Skåne, vilket kanske inte alla vet, men det har blivit en norrländsk konsumtionsprodukt.

Och Niclas Nilsson är för det mesta på bokstaven n.

N som i norrländskt.

N som i nostalgi.

N som i närhet.

Lägg där till att det verkar vara en sanning att norrlänningen törstar efter drycken.

Att en ångermanlänning som Peter Forsberg transporterade Trocca över Atlanten när han spelade i NHL-hockey over there.

Att ett gäng Stockholmsbaserade norrlänningar stannade till när Vasabryggeri låg i stan och lämnade golfbagar och allt som de kunde undvara för få in sin mycket Trocadero som möjligt i fordonet som skulle ta dem tillbaka till huvudstaden.

Niclas skakar försiktigt på kalufsen, ler lätt och berättar:

– Vi hade och har ju inget försäljningsställe vid bryggeriet, men grabbarna som hade varit på golfturnering i Norrland var angelägna och sa att det var svårt att få tag på Trocadero och Portello i Stockholm. Så vi sa okej och frågade hur mycket ska ni ha?

– De svarade att de vill köpa 30 kolli. ”Nej, det går inte”, sa vi, ”för vi har ingen möjlighet att distribuera ner allt till Stockholm”. ”Det är lugnt”, sa dom. ”Vi tränger ihop oss i bilen. ”Och sedan frågade dom om det var okej att lämna golfutrustningen på bryggeriet för att hämta upp den nästa gång de åkte norrut.

– Det säljs 13 miljoner liter Trocadero per år och en stor del av den volymen säljs i Norrland. Ja, den är tvåa i volym efter Coca Cola.

– Trocadero kommer aldrig att få något riksfäste och vi har heller ingen ambition att vi ska in i Stockholm, även om vi höstas anställde två säljare som jobbar där nere.

Men vad gör man inte för utflyttade norrlänningar?

Men i Trocederos fall hävdar de flesta att den är om inte unik så i alla fall speciell eller säregen.

Niclas Nilsson reser sig från konferensbordet, går fram till i whiteboarden och skruvar av korken på en tjock och svart filtpenna.

Medan han börjar rita berättar han att han nyligen har besökt Nordarom i Norrköping som framställer extraktet till drickan och att han där fick träffa företagets ”Trocablender”.

”Trocablendern” som hade ett eget rum som med en god portion av fantasi skulle kunna liknas vid ett laboratorium i professor Baltazars ägo.

Ritningen på whiteboarden beskriver förloppet hur extraktet framställs. Med nerfrysningsprocess och allt

– Skulle man ha kommit på den i dag skulle inte Trocadero ha funnits, berättade den här killen, eftersom den är så pass komplicerad. Vet du hur många dagar det tar att framställa extraktet till Trocadero?

– 30 plus 30 dagar. Alltså 60 dagar. 

– Det är lång tid och därför borde egentligen inte Trocadero kosta så lite som den gör med tanke på hela processen.

Det är hög tid att lämna kontoret för troccafabriken.

En promenad över en gårdsplan och så är vi framme. På väg in genom dörren säger Niclas:

– När maskinerna går som bäst kör vi 5 000 stycken 50 centiliters flaskor i timmen.

Större bryggerier producerar större volymer, men det hindrar inte att det i lokalen finns pallar med Trocadero från golv till tak.

Många ska norrut. Andra söderut. Några västerut.

Och vid lastbryggan står en lastbil med dörrarna på vid gavel redo att fyllas.

– För oss är Trocadero en så kallad dragare, Trocadero och Portello är våra tungviktare.

I närheten av maskinen där de tomma petflaskorna kommer på en lång och prydlig rad finns några rejäla dunkar från Norrköping.

På en av dem står det arom. På en annan extrakt.

Det är dess innehåll som tillsammans med kolsyrat vatten, lite uppiggande koffein, socker och diverse andra ingredienser, grovt förenklat blir Norrlands nationaldryck.

Ni vet den orangefärgade läsken som smakar någon slags kombination av apelsin och äpple.

Men Niclas har en bättre beskrivning. En rakare och mer norrländsk:

– En Trocca är en Trocca. Den har en egen smakgenre, helt enkelt.

Och vem kan säga emot?

Frågan är bara hur man dricker den allra bäst?

– Varför inte i hälla upp den i kupat glas, så du känner doften. Och sedan klunkar du den rakt ner i strupen.

Ett förslag väl så läskande som något annat.

För i Norrland lyfter de flesta på korken för Trocca.

Fredrik Lindahl