Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det finns visst en rädsla för att förlora jobbet om man pratar om Carema

Annons

Jag citerar några rader ur texten: ”...Jag har svårt att förstå påståenden från anonyma anställda som gjort gällande att de skräms till tystnad och därför inte törs kritisera vissa missförhållanden eftersom de då kan råka i onåd hos cheferna och i värsta fall  riskeras att sparkas från sitt jobb.”

Det är inte en obefogad rädsla och den förekommer även bland Carema-personal på andra orter i landet.

Nyligen gick den vikarierande undersköterskan Nicki Lundberg i Lomma (Skåne) ut och berättade. Hon hade skrivit avvikelserapporter, vilket man är skyldig att göra enligt lag, men då inget hände gick hon till kommunen.

 Då fick hon samtal från verksamhetschefen som undrade varför hon gått till kommunen, lekt doktor och uttryckt sig heltokigt. Hon fick också veta att Carema inte behövde hennes tjänster längre.

Problemen i Lomma har pågått i flera år – bland annat blev 24 avvikelserapporter liggande på Caremas kontor utan åtgärd! Hur många ligger det här i Östersund – och hur många avvikelserapporter är det som borde skrivas – men som aldrig skrivs?

Under ett par års tid hade jag god insyn i hur Carema skötte hemtjänst och så kallad ”hemvård” hemma hos en vän. Jag är övertygad om att det inte skett någon större revolution sedan dess – åtminstone inte på det distriktet.  

Äldrevård är ett komplext område och alla måste arbeta för de äldres bästa – inte enbart tänka på vem som ska betala! Därför riktar jag kritik även mot landsting, kommun, läns- och Socialstyrelse med flera.

 Jag skrev till alla berörda – inklusive kommunen – pratade med distriktssköterskor och personal om bristerna. Ingen tog tag i problemen. Till slut sa jag till hemtjänstpersonalen  – nu får ni vända er till kommunen och berätta. Det är er plikt. Ni kan gå ihop.

 De svarade:”Gör vi det får vi sparken!”