Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det här är kampanjen #psynligt

– Det viktigaste är att vi vill figurera som medmänniskor och förebilder. Att det går att bli frisk och man kan må bra igen.

Annons

Annsofie Blixt är grundare av stödföreningen Tilia. Hon är behandlare på Capio anorexicenter och har tillsammans med ungdomar.se och fryshusets nätvandrare startat instagram-kampanjen #psynligt.

I dagsläget har ett flertal nominerat henne till Veckorevyn blog awards som Årets opinionsbildare. Hon har, som en del av motiveringen av kategorin lyder, startat en framgångsrik hashtag. Den kallas för #psynligt och innebär att du tar en selfie, alltså en bild på sig själv och lägger upp den under hashtaggen #psynligt. Tillsammans med bilden skriver du en liten text om dig själv och vad du gör för att må bra. I dagsläget har det laddats upp över 700 bilder med taggen.

– För mig är det något så sjukt häftigt att vara en del av kampanjen psynligt. Det jag har suttit och känt i min lilla bubbla när jag pratat med ungdomar, har jag velat visa omvärlden. För det är så många som har frågat mig till exempel om de här ungdomarna som mår dåligt kan jobba, om de kan gå i skolan. Ja det är helt vanliga ungdomar, det är inget konstigt. Så den kärleken jag har känt till de här ungdomarna som jag jobbar med får jag nu visa utåt och på ett ganska odramatiskt sätt. Och det häftiga i det är också att det är ju de själva som gör det. Vi har också tagit selfies och laddat upp, men det är de unga själva som gör det, och det är det som är så häftigt.

Annsofie har själv egna erfarenheter av psykisk ohälsa. För henne innebar det mycket ångestkänslor, att behöva tackla en ätstörning och att vara deprimerad.

– Någonstans har det funnits ett självhat sen långt tillbaka i tiden, och jag tror att jag är en person som tar på mig väldigt mycket ansvar, och med det kommer mycket att jag känner med andra människor. Jag kände så mycket hela tiden. Det blev för mig svårt att tackla. Allt ifrån att ta hand om mina närmsta till att jag skulle lösa världsfreden och rädda alla barn som svalt. Allt hamnade ju in min kropp och i min ångest. Så jag skulle kunna härleda mitt dåliga mående och min ångest, till att jag nog är en person som tar på mig mycket och som inte har tyckt om mig själv.

Psykisk ohälsa är ett växande samhällsproblem. Annsofie önskar att samhället skulle kunna se på psykisk ohälsa som någonting som kan drabba alla.

– Jag säger inte att det gör det men det händer saker i livet. Psykisk ohälsa är inte någonting statiskt och tungt och någonting som drabbar någon annan. Vi är alla människor och det händer saker i livet, och förr eller senare så stöter man på psykisk ohälsa på ett eller annat sätt och farligare än så behöver det inte vara.

Men psykisk ohälsa är också allvarligt. Det kan leda till att man inte orkar leva längre om man går och bär på tunga tankar själv för länge.

– Det är jätteviktigt att få en större öppenhet kring psykisk ohälsa just eftersom att om man går för länge med ångest eller depression eller ett dåligt mående så kan man lätt snurra in sig själv i sina egna tankar. Tankar som blir väldigt sjuka. Dessa tankar kan leda till väldigt destruktiva saker. I värsta fall kan man känna att man inte vill leva längre. Så det handlar också om liv eller död. Får vi en större öppenhet och pratar om de här sakerna kan vi snabbare fånga upp. Jag tror att öppenheten är jätteviktig och till och med kan rädda liv.

Det finns en önskan om att alla ska kunna få hjälp, även de som inte är "tillräckligt sjuka". Därför grundade Annsofie stödföreningen Tilia för ungdomar med psykisk ohälsa.

– Vi har ett åldersspann på 12-30 år, vilket kan låta ganska stort och som en ganska hög ålder, men är du över 18 och mår dåligt, men inte jättedåligt, så finns det inte så mycket ställen att vända sig till. Och man säger att de flesta som mår dåligt i dag är mellan 16 och 24 år ungefär. Vi vill finnas här för de ungdomarna och unga vuxna som mår dåligt.

– Jag har jobbat länge inom olika stödorganisationer och mött ungdomar med psykisk ohälsa. Där jag har märkt att det finns mycket tankar och idéer om hur man skulle vilja ha stödet som inte finns idag. Och det är ganska lätta saker att ordna som till exempel att jag måste kunna vända mig någonstans en fredag. Dåligt mående tar inte ledigt. Därför har vi har även öppet på helger.

Till Tilia kan du vända dig med egentligen vad som helst. Annso, som hon kallas av de flesta, berättar att om man själv känner att man behöver stöd så finns föreningen där att vända sig till. Detta gör de genom olika forum som sociala medier, chatt och rent fysiskt i en lokal i Fryshuset i Stockholm. Hon fortsätter med att upplysa om att behöver man hjälp att få kontakt med vården och inte vet var eller hur så kan de slussa och förmedla och följa med.

Tilia är en av 20 som är nominerade till SVDs tävling "Framtidens entreprenörer".

De som jobbar på Tilia är ungdomar, både killar och tjejer som har egna erfarenheter av psykisk ohälsa. De flesta av dem har relevanta utbildningar i sammanhanget.

– Det viktigaste är att vi vill figurera som medmänniskor och förebilder. Att det går att bli frisk och man kan må bra igen.

Annso är i dag verksamhetschef på Tilia. Mycket av hennes tid går åt till stöd för deras ungdomar, i chatten, genom stödsamtal fysiskt eller över telefon. Hon försöker också att driva frågan framåt.

– Frågan psykisk ohälsa är jätteviktig att ta upp. Jag kan göra det ganska lätt genom att figurera på sociala medier till exempel. Där kan jag bland annat dela med mig av mitt liv i min blogg, som finns på vår hemsida. Men sen lyfter vi frågan politiskt också. Vi kör kampanjer och försöker samla allting vi hör. Jag skriver exempelvis på ett häfte med samlade citat där jag svarar enligt lag på vad man har rätt till inom vården till exempel.

Varför startade ni kampanjen #psynligt?

– Vi startade kampanjen för att vi alla tre organisationer har känt ganska länge att de ungdomar som vi möter mår väldigt dåligt. De finns där ute och är helt vanliga människor som du och jag. Samtidigt finns en stor skuld och skam. Jag och vi har tänkt väldigt många gånger, att tänk om man bara visste att det här finns, och att man inte är ensam om det. Så det var en utgångspunkt, att försöka skapa någon typ av plattform för alla de här som skulle kunna finna hopp i varandra.

– Sen finns det också ett högre syfte att lyfta frågan till beslutsfattare och visa omvärlden där det finns en nidbild på att det är ganska svart och mörkt och att det ser ut på ett visst sätt med psykisk ohälsa. Det vill vi lyfta och visa att det kan se ut precis hur som helst.