Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det ska vara petite - i alla fall när det gäller möblemanget

Vi tog en "wild weekend" i Sundsvall nyligen. Så särskild vild blev nu emellertid inte helgen. Inte för mig och sambon i alla fall. Inga skandalösa utsvävningar av tabloidsäljande art. Den 2- årige sonen hade däremot bestämt sig för att göra helgen till ett vilt äventyr, fyllt av trots och egensinniga upptåg.

Annons

Naturligtvis innebar resan ett besök vid den gigantiska möbelkoncern, som en gång grundades av en företagsam smålänning. Ett tips är att inte ta med barn som inte uppnåt "bollhavsåldern". Den som jagat en yster 2-åring genom en köks-, barn- och tygavdelning för att slutligen snava över en påse vaniljdoftande värmeljus vet vad jag talar om.

När det gäller möbelshopping är storleken på möblerna ganska viktig anser undertecknad. Det gäller att ha ett möblemang som passar de individer som ska placera sin lekamen i dem. Detta har blivit föremål för diskussion hemmavid efter inköpet av en nytillverkad soffgrupp med tidig 60-talsdesign. För den som inte vet hur ett sådant möblemang kan se ut, så är det tyger som skriker ut sin brokiga kulör och de är hårda och platta till sin karaktär. Vad värre är, så är de små också. Inte nog med att man får ont i sin ändalykt redan efter några minuter, de är också av det formatet att de riskerar att följa med den rumpa som reser sig alltför hastigt. Det är få personer som inte omges av ett löjets skimmer när de finner sig upprätt stående i ett vardagsrum med en fåtölj fastnaglad vid aktern. "Får det vara en oliv till i drinken, Bertram"?

Men sambon säger att estetiken i detta fall är överordnad funktionaliteteten. Det ska vara lite "petite" sådär har jag märkt. Det är bara det att jag är allt annat än petite. Inköpet av badkaret följde samma mönster. Ni gissade rätt. Det blev petite. Därav har jag nu två lägen vid i badkaret; sittande, med benen rakt framåt och vatten endast till höften. Eller liggande på rygg med benen ovan badkaret och min avsevärt större överkropp under vatten. Trots samma vattenmängd hamnar nu vattenlinjen enligt Arkimedes princip farligt nära överskvalpets gräns.  

Det kan vara besvärligt att resa hem från en shoppingrunda av detta slag, med den underdimensionerade bilen sprängfylld av hemattiraljer. Passagerare som får hänga halvvägs utanför bilen, med munnen fylld av krossade insekter som mött sin sista anhalt i fartvinden. För att inte tala om säkerhetsriskerna. En hastig inbromsning och bordslampan "Helge" kommer farande från skuffen som en dödsbringande kanonkula. Det skulle bli en märklig, motsägelsefull dödsruna: "efter att ha levt ett upplyst liv, släcktes hans livsljus av en lampa".

Nåja,visa av tidigare erfarenheter hade vi nu en bil av ändamålsenlig storlek. Resan gick bra och nu återstår endast det roligaste av allt, monterandet av de byggsatser som i slutändan ska kallas möbler. Myriader av små skruvar och träpluggar ska nu sammafogas till en mirakulös enhet. Allt enligt kryptiska, i paketeten bifogade ritningar. Men det, kära läsare - är en helt annan historia!

Micke Mojo är sångare, julgransdesigner, samt gitarrist och SO-lärare.

Krönikan kommer från 100 % Östersund.

Läs fler av Mojos krönikor:

Att öppna förpackningar

I rampljuset med roterande höfter och kosacksteg

Kräftpremiär på gångbron!

Vinterfiskets tid är nu!