Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det tyska ekonomiska miraklet är bara en myt

Fotboll är ett enkelt spel, skämtade fotbollsstjärnan Gary Lineker. 22 spelare jagar en boll i 90 minuter – och i slutändan är det alltid Tyskland som vinner.

Annons

Segrar alltid Tyskland även i ekonomi? Man kan tro det. Tysklands ekonomiska prestationer är lika beundrade som dess framgångar i fotboll.

Angela Merkel håller ordning på statens finanser. Den tyska industrin går som tåget. Exporten är rekordhög, arbetslösheten rekordlåg. Och det tyska lagspelet är lika viktigt för industrin som för fotbollen. Det är tysk organisationsförmåga, inte soloprestationer, som levererar effektivitet och prestanda.

Vore det därför inte enklast om alla länder blev som Tyskland? Om allt eurokäbbel om ekonomi var ett spel mellan 28 länder – men att Tyskland i slutändan bestämde?

Problemet är bara att det tyska ekonomiska miraklet är en vandringsmyt. Det är en legend om ekonomisk framgång som har prånglats på krisländer. Men legenden är bara sann när Tyskland ställs mot ekonomiskt mörker.

Tysklands tillväxt imponerar inte. För ett decennium sedan sågs Tyskland som Europas sjuke man. Tillväxten stapplade efter en kostsam återförening mellan öst och väst. Liksom andra länder hade Tyskland en boom strax före krisen. Men precis som i Spanien och Irland var den skapad av snabb kreditexpansion.

När finanskrisen kom 2008 räddades landet med nöd och näppe. Bankkrispaketen som tvingades på flera länder räddade vacklande tyska banker som expanderat i krisländerna eller hade försett lokala banker med krediter.

Nu har Tyskland återställt sin ekonomiska hälsa – men bara om landet jämförs med länder som Frankrike och Italien. Tillväxten i år och nästa år (1,5 respektive 1,4 procent) är densamma som när Tyskland för tio år sedan var i stagnation.

Då ledde sådana nivåer till regeringskris, nu klappar sig tyskarna för bröstet.

Den tyska industriexporten är inget under. Den har vuxit snabbt därför att industriarbetare har accepterat reallönesänkningar. En genomsnittlig tysk har lägre reallön i dag än 2004. Tyskland, liksom Sverige, har också fått en exportskjuts från Asien. Men när investeringstakten i Kina nu minskar – och med den Kinas efterfrågan på industri- och infrastrukturella varor – mattas tysk export av.

Tysk produktivitet har sedan 2005 utvecklats sämre än för eurozonen som helhet. Investeringarna är låga. Landet ligger långt ifrån framkanten i den datadrivna ekonomin. Den åldrande befolkningen gör landet mer konservativt. Om tyska industriföretag är som landets ostoppbara landslag, är tysk tjänstesektor hopplöst klen som Brasiliens landslag.

Angela Merkel må ta sina euro-kollegor i öronen för att de har för stora skulder. Men om eurosamarbetet skulle starta i dag, med samma fiskala regler som vid eurons födelse, skulle Tyskland inte få vara med då dess statsskuld är markant högre än tillåtet.

Tysk fotboll är nu bättre än spansk och italiensk. Men med nuvarande riktning gör Tyskland snart dessa länder ekonomiskt sällskap.