Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

di Levas kärleksfulla väckelsemöte

Annons

  En Yra för åtskilliga år sedan såg jag Thomas di Leva inför ett böljande jublande publikhav på Stortorget i Östersund.

En oförglömlig syn med tanke på att han tidigare utsatts för både stenkastning och andra otrevligheter.

Och med tanke på hans osannolika uppenbarelse.

Någon sommar senare orkade jag dock inte höra hans allra mest kosmiska utläggningar i ett Sommar-program under en längre bilfärd, så vi stängde av den kärleken.

Men på torsdag kväll hann knappt första låten komma igång innan allsång och handklappningar fyllde det välbesatta Folkets Hus i Östersund.

Efter de första två timmarna hade han hunnit sju–åtta sånger, men desto mer mellansnack, hemmafilosofiska historier, delat ut frukter samt idkat kollektiva andningsövningar och mer allsång.

Thomas di Leva är ett fenomen och rimligen fyller han ett andligt tomrum när han vågar tala om tillit, kärlek och bekräfta för oss att jordiska ägodelar är ganska oviktiga.

Snart har han fått hela publiken att resa sig upp för att skjuta av kärleksvrål mot himlen i en gemensam kosmisk orgasm, så att vi ska kunna återvända till den här kvällen i framtiden.

Dessutom är han ganska rolig och skämtar friskt med både sig själv, våra stereotyper och – Al Gore.

Jag hade faktiskt rätt kul.