Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dödsolyckan inte den första i Hamras fjällsluttning

Fjällsluttningen vid Hamra skördade sitt tredje dödsoffer när lavinen utlöstes på måndagen. Vid en tidigare olycka dog två personer i samma område när snömassorna släppte och begravde kropparna.

Måndagens tragiska olycka var inte den första på Hamrafjället. Den 6 mars 1969 omkom två män i exakt samma område när en lavin löstes ut. De två hittades först efter tio timmar och var då döda när fjällräddare lyckades gräva fram kropparna.

– Det är naturligtvis tragiskt när sådana här saker händer. Veckans händelse påminner tyvärr om olyckan 1969 på samma utsatta ställe, säger Thord Vaktnäs, Funäsdalen.

Då var det två män från flygvapnet som följde med i lavinen. Männen ingick i en grupp som var på Hamra för en vinterövning.

– Polisen Roger Nilsson och jag åkte dit med våra lavinhundar och hittade dem. De låg på två–tre meters djup och snön var som betong och det tog oss några timmar att få upp dem. Två unga killar, den ena hade fyllt 25 år den dagen, säger Thord som då ingick i fjällräddningen tillsammans med sin hund Brix.

Den ena hade krossats mot björkarna, den andra låg högre upp i fältet. Eftersom männen legat där i tio timmar hade kropparna stelnat så fjällräddarna kunde inte få in armarna mot kroppen, de drogs i kälkar till hotellet.

– Den ena låg som en Jesus på korset. Samtidigt var det en av de där sextiotalsstormarna med fruktansvärda vindhastigheter från sydväst.

Räddningspådraget då var endast tre personer och det skulle dröja till klockan tre på morgonen innan Roger Nilsson, Pinnen Wilhelmsson och Thord Vaktnäs hade vi fått ner dem.

– Pojkarnas befäl såg vi inte till, vi fick göra hela jobbet själva. Det var inte någon av de skönaste dagarna i livet, man mådde dåligt länge efter det, säger Thord Vaktnäs.

Storleken på lavinen var identisk med måndagens. En bredd på cirka 200 meter och rassträckan uppgick då till 75 meter.

Thomas Alexi vid Fjällräddningen säger att området är väldigt utsatt. För tre år sedan utlöstes en lavin och ett stort sök sattes in då man befarade att det kunde finnas människor i rasområdet.

– Det fanns skidspår in, men dessbättre fanns det inget folk med i raset den gången, säger Thomas Alexi.

Gör anläggningen nog för att undvika sådana här händelser?

– Ja, det tycker jag. De är, och har varit, väl medvetna om rasrisken i just det här hanget och de förebygger detta med sprängningar. Dessutom finns varningsskyltar och avspärrningar som de ser över dagligen. Problemet är där som på många andra ställen att det finns skidåkare som struntar i detta.