Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Du får betala för att grannen ska rulla tummarna

Annons

"Nu vill någon att jag äntligen ska bli ninja" utbrast en 5-åring när denne fick post för första gången. Oavsett om det är ninjadrömmar eller tanken på att skriva Den Stora Romanen på en strand i, tja, varför inte i Västindien?, tid för förkovring, för att resa, eller bara att slappa. En rejäl paus mitt i livet. Många leker nog med tanken. Om man vann miljonen. Eller kanske om friåret kom tillbaka?

Friåret föreslås nu, återigen, av Miljöpartiet göra comeback (partiet har egentligen aldrig släppt det). Systemet fanns i Sverige 2005 och 2006 (med försöksverksamhet i ett antal kommuner innan), och innebar att en person som hade arbetat minst ett år, fick ledigt mellan tre månader och ett år samtidigt som en arbetslös gick in som vikarie. Den som levde ut sina ninjadrömmar under friåret fick 85 procent av a-kassan. Syftet var att ge yrkesverksamma personer en paus samtidigt som de som stod arbetslösa fick prova på arbetslivet. Miljöpartiet vill dock inte återinföra exakt samma form som tidigare då a-kassan förändrats så mycket att en ny ersättningsmodell måste tas fram, enligt Gustav Fridolin, språkrör (MP)

Det låter sympatiskt.

Men i själva verket är det ett uselt förslag.

Att staten ska bidra med pengar till något där det uttalade syftet är att man ska få ersättning utan att göra något är ytterst märkligt. Eller snarare: att du ska betala din granne för att hen ska rulla tummarna i upp till ett år. Och dessutom är det väldigt dyrt. Både för staten och för den friårsledige. Kostnaden för staten för att subventionera ledigheterna var cirka 2 miljarder per år. Och de nya erfarenheterna för den friårsledige till trots, när IFAU, Institutet för arbetsmarknadsutvärdering, studerade friårets effekteter kunde de konstatera att de medverkande efter friårsledigheten inte ökade antalet arbetade timmar, inte minskade sin sjukfrånvaro, inte minskade risken att återvända ut i arbetslöshet. Däremot minskade de som hade haft ett friår sina löner i snitt med tre procent, med en ännu större negativ effekt för privatanställda, arbetstagare med kort arbetslivserfarenhet, högre utbildning och hög inkomst.

Hela idén med friår bygger vidare på de märkliga tankarna att antalet jobbtillfällen är konstanta, och att man i stället för att verka för fler arbetstillfällen och för tillväxt, ska dela på de jobb som finns i dag. Dessutom är svenska arbetsplatser i hög grad fyllda med specialister, som inte så enkelt kan ersättas med lämplig arbetssökande. Utanför storstäderna kan detta vara ett ännu större problem.

Nej. Friåret var dyrt och feltänkt när det var i gång, och är så än i dag.

Annons