Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Dunka Jimmie gul och blå, hissa i en flaggstång"

Detta är en mening som diskuterats flitigt den senaste veckan.

Annons

Meningen kommer från låten “svarta duvor och vissna liljor". Hörde den för en vecka sedan. Stod i min slitna morgonrock och skulle förse kroppen med dagens första kopp koffein. "Ha, där fick du Åkesson!". Låten berörde, satte ord på känslor, kändes rätt briljant.

Samma kväll googlade jag fram texten. Skånska är inte min starka sida. När orden stod svart på vitt kändes det mer skrämmande. Helyllekillen Timbuktu var nu aggressiv och hotfull. Tillsammans med gruppen Kartellen sjöng han att de skulle låta piskan vina och lägga Sverigedemokraterna i koma.

Inte helt otippat väckte låten debatt. Tidningarna intervjuade Åkesson. Han bjöd på hundvalpsögon och framstod som ett oskyldigt offer. Tv-kanaler och radiostationer tog snabbt avstånd. Det gjorde även de flesta andra. För det verkar vara det vi gör bäst i Sverige. När en fråga blir komplicerad är det lättare att vara neutral än att ta parti.

Om jag ska vara ärlig så skiter jag i själva låten. Men det visar hur bra vi hanterar främlingsfientlig politik i dag. Vi håller inte med men orkar knappt säga ifrån. Tror att det ska lösa sig av sig själv.

Men vet du vad, när katterna är borta dansar råttorna på bordet. Ju mer vi tar avstånd desto större spelplan får dem. Att hissa upp Jimmie i en flaggstång är inte poängen. Utan att SD:s politik börjar krypa folk under skinnet. De är drivande och aktiva. Växer för varje dag. Och vad gör övriga Sverige? Vi står bredvid naivt troende på att folk inte köper deras skit. Men snart kommer vi klia oss i huvudet och undra om vad som gick snett, skämmas över vår nation och vara främlingar i vårt eget land.

Så det är dags att öppna ögonen. Vi har i dag ledamöter som kallar invandrare för parasiter. Högt uppsatta politiker som hotar folk med järnrör. Om vi vill att det ska ändras kan vi inte backa undan längre. Vi måste välja sida.

Nu när du har läst mitt predikande på 400 ord kanske du förväntar dig att jag kommer stå på Stortorget med plakat, demonstrerande emot Sverigedemokraterna. Tyvärr, det är att lova för mycket. Jag har lika svårt att få tummen ur röven som du. Det är oftast mer snack än verkstad. Dock finns det sådana som Timbuktu som tar strider, tar skiten för att öppna ögonen på oss andra. Då är det minsta vi kan göra att ta emot budskapet.

Och är du en av dem som har börjat få upp ögonen för SD, tänkt att deras politik kanske inte är så pjåkig. Då vill jag att du ska svara på två frågor.

1. Sverige är ett av världens rikaste länder, frågan är om vi är så själviska att vi prioriterar att bygga ett nytt kulturhus i stället för att ge människor som flytt från krig en plats att bo, en chans att leva?

2. Tror du att det skulle vara bättre om vi hade färre invandrare? Skulle du vara lyckligare? Skulle din dag bli bättre?

Om du tvekar eller svarar ja, föreslår jag att du sätter dig ner och häller upp en stor grogg. Du har nämligen en hel del att fundera över. En början kan vara att lägga handen på vänstra bröstet och känna om det över huvud taget är något som slår där 0inne.