Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Efter förlängningen – Potter minns tillbaka: "Min fru grät varje dag när vi hade flyttat hit"

Från division 2 Norrland till en position som Sveriges bästa fotbollslag norr om Stockholmsområdet. Graham Potters fem och ett halvt år långa resa med Östersunds FK är redan historisk, och nu har engelsmannen valt att ytterligare förlänga sitt kontrakt. Sportens Martin Nilsson har blickat tillbaka med succémanagern, pratat tårar och minnen – och om varför det blir tre nya år i Jämtland.

Annons

LÄS MER: Potter stannar till 2019 – nytt kontrakt är klart

► Måndag 25 april, 2011. En strålande vacker påskhelg i Jämtland avslutas med fotbollspremiär på annandagen. Östersunds FK är för första gången nere på seriesystemets fjärde nivå, efter en rad misslyckade satsningar och interna stridigheter. Bobo Sollander och Dennis Widgren finns med i startelvan när Umedalen besegras med 2–0.

En 35-årig engelsman har skrivit ett treårskontrakt för att leda laget. Däremot vet han inte alla detaljer och hela historien när han kommer till sin nya stad. Han vet inte att ÖFK till stor del saknar förankring hos lokala fotbollsfans.

– Så var det. När jag kom hit ville folk att klubben skulle misslyckas, eller så räknade de med att klubben skulle misslyckas. Det var en hel del politik mellan fotbollsklubbarna lokalt och det var verkligen inte många som trodde på vad vi gjorde. När folk frågade min fru varför hon bodde i stan sa hon att jag jobbade med fotbollslaget. Och då fick hon höra att laget var skräp, minns Graham Potter.

ÖFK sprang genom division 2. Men...

– ... alla förväntade sig att vi skulle göra det. Vi fick höra att vi hade många duktiga utländska spelare och skulle vara överlägsna ... men det var inte som att vi värvade färdiga proffs direkt. Det var många spelare som kom från amatörligor eller skolor i England. Brian Wake kom från bänken i femtedivisionen. På den nivån var det, säger Graham Potter.

När han tittar tillbaka beskriver han de första 18 månaderna som tuffa, framför allt på ett personligt plan.

– Min fru hade lämnat så mycket hemma i England. Nu var hon här i Östersund utan jobb, med vår son som var omkring ett år gammal, samtidigt som jag for runt med bilen i norra Sverige för att kunna se så mycket av motståndarna jag kunde. Det var inte optimalt på något sätt och hon grät nästan varje dag. Vi hade en allvarlig konversation den första sommaren, hur vi egentligen skulle göra, om hon eventuellt skulle åka hem och jag skulle vara kvar. Det slutade med att vi fortsatte, men ingenting var enkelt under de första 18 månaderna. Ja, egentligen de två första åren, ända fram till Siriusmatchen.

LÄS MER: Hopcutts skada förbryllar – specialist ska undersöka

Bröderna Lundbäck blir lagkamrater – "Batti" lånas ut till norrettan

► Söndag 28 oktober, 2012. Seriefinal i division 1 norra. Sirius, Forward och Östersund är mitt i ett trehästarsrace om topplaceringarna i serien. ÖFK måste vinna bortamatchen mot Sirius för att vinna serien vilket också ger uppflyttning till Superettan. Thomas Boakye gör matchens enda mål i första halvlek och jubelscenerna efter matchen är klassiska.

– Det var en speciell säsong. Vi hade flera spelare i laget som hade spelat division 1 tidigare, men var vana att få stryk. Därför hade vi förstärkt med nya spelare under vintern, inte minst David Accam som visade sig vara ett fynd. Dels spelade han in många poäng till oss, dels visade han vad vi stod för och att vi kunde utveckla spelare. Sedan lyckades vi fortsätta vinna även när han hade gått till Helsingborg. Tittar man tillbaka så hade vi marginalerna med oss många gånger den hösten, säger Graham Potter.

Petter Augustsson räddade två straffar i samma match när ÖFK fick 1–1 mot Luleå. Emir Smajic behövde fullborda ett hattrick i slutminuterna för att säkra segern mot jumbon Enköping. Dessutom blev det uddamålssegrar mot Eskilstuna, Vasalund och Sirius i de sista omgångarna.

Utan det, plus några andra resultat som gick ÖFK:s väg, hade det aldrig blivit avancemang. Och då hade nog scenariot hade sett totalt annorlunda ut i dag.

– Det var nog många som var negativa, dels till mig, men även till hela klubbens koncept. Väldigt mycket ändrades där i Uppsala. Det var väldigt speciellt att ha så många egna fans på plats och jag tror det blev ett stort minne för många. Som spelare var jag aldrig med om något liknande. Det där var mitt stoltaste ögonblick i karriären, säger Graham Potter.

– Jag minns också att jag for ned till Afrika under sommaren för att träffa och övertala Thomas Boakye att skriva på för oss, när det stod klart att vi skulle tappa David Accam. Och så blir det han som får avgöra matchen.

LÄS MER: Experten hyllar ÖFK:s sommarvärvningar

Per Hansson: "Potters namnteckning är en jackpot"

► Lördag 8 februari, 2014. Frusen försäsongsmatch i Södertälje mot Assyriska. ÖFK vinner med 1–0, och ett av lagets nyförvärv heter Modou Barrow.

Efter matchen frågade jag lite försynt om vad Barrow är för en spelartyp. Graham Potter svarar att "av de spelare vi haft tidigare är det nog David Accam han påminner mest om".

Det var väldigt ovanligt för att komma från dig, som ytterst sällan berömmer individuella spelare i media?

– Jag älskar David, men Modou var något extra. Det såg vi tidigt. Vi lyckades lösa Modou från hans kontrakt i Varberg och övertala honom att flytta hit. Och med hans bakgrund var det viktigt för honom att känna sig uppskattad och att han mådde bra här. Han hade inte så lätt för att lita på personer när han kom hit. Vi lyckades jobba med det och fick se vilken härlig människa han är, säger Graham Potter.

Modou Barrow blev ÖFK:s största succéspelare genom tiderna och såldes till Premier League-klubben Swansea efter en halv säsong i Jämtland. 5 613 personer kom till Jämtkraft Arena för att se hans avskedsmatch mot Sirius.

– Det har varit väldigt viktigt för vår identitet att kunna utveckla spelare som David och Modou, samtidigt som vi har haft de resultat vi har haft. När vi kom till Superettan ville inga etablerade superettaspelare komma till oss, de trodde inte på Östersund. Och för varje år som gått har det varit lättare att rekrytera spelare hit.

► Tisdag 27 oktober, 2015. Näst sista omgången av Superettan och ÖFK möter Syrianska på bortaplan i Södertälje. Ett kryss räcker för att säkra allsvenskt avancemang. Kryss blir det också efter Jamie Hopcutts kvittering i andra halvlek.

– Vi hade ett starkt lag, klart starkare än året innan. Det var ett väldigt speciellt år eftersom vi var så effektiva i slutminuterna. Ofta gjorde vi mål som gav oss extrapoäng sent i matcherna. Det var tvärtom för Sirius, som vi slogs med i tabellen. I Södertälje var det helt och hållet en mental match. Vi släpper in ett självmål och kunde ha hamnat i 2–0-underläge. Men vi kommer tillbaka och gör vad som behövs. Det var fantastiskt, minns Graham Potter.

Fansen firade med löpsedlar. Graham Potter hissades av spelarna och ordförande Daniel Kindberg, som övertalade Potter att hoppa på ett projekt i svenska fjärdedivisionen, dansade i omklädningsrummet. För första gången var ett jämtländskt lag i fotbollsallsvenskan.

– Och det var lustigt hur det blev, den där säsongen i Superettan. Plötsligt var vi lite av seriens Barcelona, som var favoriter i varje match och som alla ville slå. Vi möter ett anrikt lag som Gais borta och de lastar över allt favorittryck på oss. Det är lätt hänt att folks förväntningar skenar iväg, säger Potter, och fortsätter:

– Jag vet att jag har sagt det tidigare, men om man vill att ens lag ska vinna varje vecka, då är det inte ett fotbollslag man ska följa. Det kommer att gå upp och ned, så funkar sporten och det måste man vara beredd på! Men jag måste säga att våra fans har varit fantastiska. Jag har spelat och förlorat med 5–0 mot ens värsta rivaler, och då är det inte lätt att få supporten tillbaka. Här har de stöttat oss, även efter vad som hände borta mot Sundsvall. Det är jag väldigt tacksam för.

LÄS MER: Målvakt från Djurgården blir ÖFK:s sista sommarförstärkning

Länsföreningarna samarbetar kring sommarlovsaktiviteter för barn

► Fredag 12 augusti, 2016. Jag söker Graham Potter per telefon, inget svar. Inte heller på klubbens kansli lyfter någon luren. Jag tar bilen upp till arenan och precis när jag har parkerat kommer en person och promenerar. Han har hörlurar på sig och kommer längs gångvägen från bostadsområdet bortanför arenan.

Kvällen innan skrev han på ett nytt treårskontrakt med Östersunds FK.

– Min äldste son går i skolan och när de spelar fotboll på B-planen har väldigt många ÖFK:s färger och kläder på sig. Det är häftigt att se; likadant på stan när folk går med halsdukar och är klädda i rött och svart. Så var det verkligen inte när jag kom hit! Vi försöker utveckla en klubb där hela familjen vill gå på match och barnen kan få nya förebilder. Vi hoppas kunna inspirera till en ny Hopcutt, Barrow eller Widgren, säger Graham Potter.

För fem år sedan spelade hans lag kryssmatcher mot Sollefteå och Morön i division 2 Norrland. Nu tittar vi i tabellen och konstaterar att ÖFK är Sveriges bästa fotbollslag norr om Stockholmsområdet.

– Det finns så klart många jobb inom fotbollen, det finns andra lag att träna, men jag tror det finns få sådana här möjligheter. Vi gör något annorlunda här. Det är aldrig enkelt att genomföra, och folk kommer att tvivla på dig, men det går. Om du har en idé som du tror på och är beredd att jobba hårt så kan det gå, även här i Jämtland. Och det är därför jag vill stanna här.