Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ekerwald sprider livsglädje

Det är dråpligt, sorgligt och alldeles fantastiskt uppiggande om vartannat.
Vid fyllda 90 trollbinder och gläder Carl-Göran Ekerwald fortfarande sin publik.

Annons

Aulan på Wargentinsskolan är fylld till sista plats redan en halvtimme innan föreställningen ska börja på måndag kväll. Själv kommer kvällens talare tiotalet minuter innan start, som alltid vänlig och hjärtlig mot alla bekanta som vill hälsa.

Ämnet är "Kärlek på gamla dagar" och alla i salen vet hur han så sent som vid senaste nyåret miste sin andra livskamrat, författarkollegan Sigrid Kahle som vid fyllda 87 gjorde honom förälskad som en tonåring.

– Kärleken är hemlighetsfull materia, redan en blick kan innehålla så mycket. Men man känner när det finns något speciellt, om det så bara är från en person i kassan i livsmedelsbutiken.

Han talar fritt ur hjärtat och alla vi i publiken impregneras av den glädje han förmedlar, ända från de första mötena med hustrun Anna, just här i aulan på Wargentinsskolan, där han gjorde studentskrivningarna i maj 1943.

Kärleksfullt och glatt minns han också de sista tio åren då Anna alltmer försvann in i alzheimer:

– Men vi hade trevligt ändå och vi sjöng tillsammans. Dessutom blev det ju spännande för henne på kvällarna när det kom en främmande karl ner i sängen, haha. Ojdå, är jag för frispråkig nu? Men jag är så gammal att jag kan tillåta mig att vara uppriktig, utbrister han och alla gläds vi åt hans varma tablåer.

Berättelsen om de tre åren med Sigrid är också fyllda av liv, plus enstaka flisor av osämja, som när Sigrid var missnöjd med ett hotell han bokat åt dem på Kanarieöarna:

– Hon svor alltid som en borstbindare, men sedan var ilskan fort över. Det var fantastiska år vi fick.

Så berättar han dråpliga minnen om Sigrid adressböcker, mödan med att skicka julkort till alla hennes 400 närmaste vänner och hur hon var högt respekterad både vid kungamiddagar och ambassadmottagningar:

– Hon brukade presentera mig som sin livskamrat och tillade "du känner väl till honom, han har skrivit 50 böcker" - och de vågade inte annat än svara ja fast de inte hade en aning om vem jag var, haha.

De förälskade två hade dessutom bestämt sig för att lämna jordelivet gemensamt i snön en natt bakom en sten i Svindalen på annersia när det blev minus 30 grader:

– Vi hade sett ut stenen och skulle dricka oss varma på calvados och sedan somna in ihop, det sägs vara ett behagligt sätt. Men nu blev det inte så eftersom Sigrid blev sjuk.

Helt osentimentalt berättar han om den intensiva samvaron, och inte minst arbetet:

– Sigrid var arbetsnarkoman, på tre år skrev hon en bok på 600 sidor och tre dagböcker på ytterligare 500. Så jag blev ju tvungen att skriva fem böcker...

Sigrid var bibelsprängd, men också anfäktad av skuldkänslor och upplevde att hon levde syndigt:

– Men då kunde jag citera Bibeln som säger att orent finns inte, det står i skriften. Om man inte själv tänker att något är orent så finns det inte, där har ni visdomsord som formulerades för länge sedan.

Och med det avrundade han kvällen och fick rungande applåder.

Ekerwald är livs levande vitamininjektion som på en timme piggar upp över 200 åhörare i den kolsvarta novembernatten bara genom sin glatt livsbejakande berättarkonst och syn på tillvaron. Lyckliga oss som var där!