Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Elin Olofsson: Snipp, snapp, snut – en saga om gigantiska … näsor

Jag är väldigt sällan onykter nu för tiden.
Det har inte så mycket med principer att göra, mera med lättja.
Ju äldre jag blir desto mindre alkohol kan jag dricka utan att bli bakfull och bakfull orkar jag helt enkelt inte med att vara.

Inget stjäl tid och ork från en som bakfylla, alla de där ljusgröna timmarna som bara måste genomlidas. Svetten, svårmodet, slappheten. Jag orkar inte inte orka. Det är därför jag dricker så lite numera.Men låt säga att jag skulle festa till det. Rejält. Och låt oss skriva en liten saga om min påhittade kalaskväll.Låt säga att jag skulle dricka några glas vin först och sedan några drinkar och sedan några lakritsshots. Något åt det hållet i alla fall. Jag vet inte exakt vad som skulle krävas. Men låt säga att jag dricker och dricker tills jag är stormfull.Låt säga att jag är på lokal, kanske en restaurang i Östersund, tillsammans med mina kompisar eller kollegor eller både och. Vi firar en seger eller dränker förlustens sorger, det spelar inte så stor roll, men låt säga att jag till slut både sluddrar och raglar runt där inne. Kan du se det framför dig?

Men när jag lägger armarna om killarna råkar jag knäcka näsan på den ena, tyvärr.

Håll kvar den bilden av mig på näthinnan och lägg till två killar som står lite längre bort vid ett barbord. De kanske har gått ut just i kväll för att den ena behöver prata av sig om sin skilsmässa och den andra ville komma hemifrån en stund, nu när hela köket ändå är urblåst och vattnet är avstängt på grund av renoveringen. Eller något helt annat. Det funkar med vad som helst, låt fantasin löpa fritt, skriv bakgrundshistorien om killarna själv. Men låt dem stå där inne på restaurangen, medan jag raglar runt. Jag snubblar över fötter, river ner ett ölglas, gastar något men du hör inte vad. Och sedan vinglar jag fram till killarna och lägger armarna om dem. Vad jag egentligen sysslar med, det är svårt att avgöra i mitt tillstånd. Men när jag lägger armarna om killarna råkar jag knäcka näsan på den ena, tyvärr. Blodet droppar ner på hans skjorta, han blir arg, han polisanmäler mig. Polisen utreder lite, men lägger ner.

Mitt uppsåt var oklart, det var ett ögonblicks verk och det finns inga bevis. Något ditåt kan förstås förundersökningsledaren hävda när hen förklarar varför utredningen lagts ner – och inte utan viss rimlighet. Allt som sker på krogen går inte att reda ut och inte väcka åtal om heller.

Men det som verkar fullkomligt osannolikt i den här krogsagan, det är att förundersökningsledaren skulle kunna hävda att det var killens gigantiska näsa som gjorde det omöjligt för min näve att undvika den. Lagstiftaren avser ju skydda också den med gigantisk näsa, så vitt jag vet. Och bärare av gigantiska näsor har rimligen rätt att gå ostörda på krogen. Här tror jag vi avslutar denna lilla sagan.Snipp, snapp, snut – så Östersundspolisen, när tar övertrampen slut?

Läs också:

Polisen i Östersund kritiseras för uttalande om gigantiska bröst

Östersundspolisen om bröstuttalandena: Det var en förklaringsmodell