Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Eman får ingen kontakt med släktingarna i Gaza

På nytt ser situationen på Gazaremsan ut att gå över styr. Israel har mobiliserat 33 000 soldater vid gränsen.
Vi har träffat Eman Al Hendi. Hon är palestinier och bor på förläggningen i Grytan.

Annons

Eman Al Hendi har två farbröder som i dag finns på Gazaremsan. Hon brukar ha kontakt med dem minst en gång per månad.

– Men den senaste tiden har det inte gått att nå dem. Jag vet inte vad det beror på, normalt är det inga problem att ringa dit, berättar hon.

Hon har nyligen sett på tv hur Hamas mobiliserar runt sina avfyrningsramper och på Facebook såg hon på söndagen en bild som berörde henne djupt:

– Den visade en liten flicka som försökte slå en israelisk soldat, som just skulle föra bort hennes pappa, förklarar Eman.

Hela eskaleringen har den här gången gått på en månad. Den 12 juni fördes två israeliska tonåringar bort och avrättades när de liftade på Västbanken.

Israel svarade med attacker mot 30 mål i Gaza. I samma veva förde en grupp israeler bort en 16-årig palestinsk pojke i Jerusalem. När han hittades hade han levande bränts till döds.

Därifrån har upptrappningarna bara ökat. I Gaza har dödsiffran passerat 100. Israel har gjort hundratals flyganfall medan Hamas fyrar av sina raketer. Nu är således en markinvasion från Israel hotande nära.

Eman Al Hendi suckar djupt och slår ut med händerna. Hon tycks inte ha några ord kvar för att beskriva situationen:

– Jag följer med så gott det går via tv:n och Internet ... men vad säger man? Det tar aldrig slut.

Hon är gift med en libyer och det är från Libyen hon kommit till Sverige och Grytan. För även där har situationen helt gått över styr.

Vad har hon för förhoppningar inför sin egen framtid?

– Jag vill stanna i Sverige, absolut. Fast kanske inte här i Grytan säger hon med ett skevt leende, samtidigt som hon med ena handen gör en svepande gest över flyktinglägret.

– Men jag skulle gärna vilja bo i Östersund. Eller i Gävle, jag har varit där och det är en trevlig stad.