Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Emir Smajic förväntansfull inför premiären

"Äntligen". Det lilla ordet passar perfekt för Emir Smajic inför helgens seriepremiär mot Ljungskile. Efter ett och ett halvt års skada är han (nästan) redo igen.

– Det har varit jobbigt, men nu är jag förväntansfull, inte nervös, säger han.

Annons

En sugande förväntan och en påtaglig nervositet är ofta det som flyter ihop inför en premiär. Dessa blandade känslor ska helst mixas ihop till en effektiv "cocktail".

Smajic har en annorlunda infallsvinkel till premiären. Efter att ha missat hela fjolåret på grund av en knäskada har han en lättnadskänsla mer än något annat.

– Det har varit jobbigt att träna och träna och aldrig få tävla. Nu ska det bli skönt att få spela.

Den 25-årige forwarden ser skadeperioden på ett annat sätt i dag.

– Jag har fått ut något av det. Jag är en bättre spelare i dag, starkare mentalt, mycket starkare fysiskt. Jag har även hittat mig själv. Jag har varit tvungen att vända mig till mig själv.

Det var tänkt att du skulle göra målen i fjol – det får bli i år i stället då?

– Ja, absolut! Jag är forward och min uppgift är att göra mål. Jag förväntar mig det.

Emir är dock inte i toppform. Knäet är läkt, men han brister i tajming och i den fysiska statusen.

– Resten av kroppen har inte hängt med. Jag är otroligt råstark, men jag är absolut inte hundra procent än. Jag känner av baksidorna och måste köra mycket rehab varje dag.

Är du redo för 90 minuter?

– Nej. Jag spelade 35 mot Dalkurd, 30 mot Rynninge. Vi får stegra sakta. Jag är envis och det är antingen max eller vila som gäller, men det tar tid att komma tillbaka. De övriga måste trycka på bromsknappen när jag ibland vill köra för hårt.

Smajic vill förstås inte råka ut för samma scenario som hans kompis i Sirius, Ante Björkebaum. Ante slog upp sin tidigare korsbandsskada i fjol och har fått ännu ett bakslag i vår.

– Jag pratar mycket med Ante och lider med honom. Han har skött sin rehab så bra, men ändå händer det. Ibland kan det bara vara ren otur att man blir skadad igen.

– Som spelare är man nästan alltid dum. Om det känns bra vill man komma tillbaka för fort och då är det risk att det går sönder i baksidan eller i någon vad.