Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En av landets äldsta tävlingar

/
  • Match på Tegelviksplan, Frösön, 14 september 1958 mellan Inter och Honved. Här är det inte så himla noga med utrustningen. Långbyxa och skärp funkar, liksom tunna jumpadojjor.
  • Odenvallen i Östersund fylld av förväntansfulla ÖP-lirare 1974.
  • Match i ÖP-liret på Tegelviksplan på Frösön  i juni 1971 mellan Inter och Liverpool. Till vänster Peter Kusendahl, sedermera tung center och målgörare i flera klubbar, Stefan Sundqvist, Kent Hellström, allsvensk i IFK Norrköping, samt Tom Stenmark i mörka byxor. Sittande i slänten bland andra Åke Hellström och Benny Edlund.
  • Clas-Göran Håkansson redo för ÖP:s pojklir någon gång i början på 1960-talet.
  • Här är berömda IFK Stoke i september 1963. Från vänster, (först två okända) sedan Bengt Broddesson, Jan Paulsson, Åke Sahlin, okänd, Lars Skoglund, okänd och Bror Byhlin. Platsen är på grusplanen mellan dåvarande Fyrvalla och Tennishallen.
  • En match på Tegelviksplan på Frösön 7 juni 1960.
  • IFK Östersunds Inter på Tegelviksplan. Övre från vänster, B-O Svensson, okänd, Kent Olsson, okänd. Nedre raden längst till vänster Mats Werner, övriga okända. Troligen har IFK:arna cyklat över till ”ön” för att spela match denna kväll, se cyklar i bakgrunden.
  • Pojkmatch i ÖP-liret på Hofvallen. Med bollen Håkan Kjellin.
  • IFK Honveds lag. Men vilka är spelarna?
  • Match på Tegelviksplan, Frösön, 14 september 1958 mellan Inter och Honved. Här är det inte så himla noga med utrustningen. Långbyxa och skärp funkar, liksom tunna jumpadojjor.
  • Arkivbild
  • Arkivbild
  • Arkivbild
  • Arkivbild
  • Arkivbild
  • Arkivbild
  • Arkivbild
  • Arkivbild
  • Arkivbild

Nästa år kan ÖP-liret fira 75-årsjubileum. Det innebär att tävlingen, som startade 1935, är inte bara länets utan även en av landets äldsta.

Annons

Pappa till ÖP:s pojklir, som är ursprungsnamnet, var Johnny Jonsson, ÖP:s sportchef från 30-talet och ett och ett halvt decennium framåt. Johnny, välkänd även som skidjournalist, var sekreterare i Jämtland-Härjedalens Fotbollförbund. Att sitta på två stolar vållade ingen debatt på den tiden.

ÖP:s pojklir vände sig mest till Östersund med omnejd. I takt med att ungdomsfotbollen växte runt i länet fick även landsbygden sin turnering, i LT:s regi. Eftersom jag växte upp i Rörösjön – nuvarande Rörön – mellan Svenstavik och Åsarna, fick jag 1952, spela med i LT: s pojkfotboll.    Jag var knappt 11 år och vi var ljusår från att nå så långt som till den länsfinal som gav LT-segraren en match mot ÖP-lirets segrare.

Jag vet inte när LT-turneringen försvann. Men ÖP-turneringen lever vidare. Den tidiga historien var dock inte utan problem.  Under de åren var det minst ett par års uppehåll. En gång på grund av en cykelstöld. Men tävlingen var så livskraftig att den kom igång igen.  Utvecklingen fortsatte och från att till att börja med bara varit en tävling för åldersgruppen 16 år och yngre blev det så småningom flera  åldersgrupper eller divisioner. När flickfotbollen kom igång hade tjejerna sin självskrivna plats och ÖP:s pojklir blev ÖP-liret.

När jag 1966 inledde mina 40 år på ÖP blev ÖP-liret ett viktigt inslag i jobbet. Samarbetet med Jämtland-Härjedalens fotbollförbund hade varit självskrivet. Men när konkurrensen mellan ÖP och LT blev mera markant fanns det de som tyckte att det var fel att förbundet skulle sköta ÖP:s tävling.
ÖP fick alltså ta hand om administrationen. 
Klart var att administationen måste skötas utanför sportredaktionen och under ett par decennier såg vi ÖP-lirsgeneraler komma och gå. Det var fritidsuppdrag. En del hade kontoret och tabellerna ”på fickan”, andra var jätteduktiga administratörer. Sist och störst i den raden var Rune Zetterström, som låg bakom lirets största expansion.  Rune sprängde både 100 och 200 vallen och hade inte avfolkningen i länet gjort sitt hade ÖP-liret kanske till och med passerat 300 lag. Vi berömde oss att vara störst i Norrland och kanske näst störst i landet bakom St Erikscupen.

ÖP-liret var tidigt ute med speciella tidningsbilagor med spelprogram och reportage. En populär nyhet infördes för cirka 30 år sedan, nämligen lagbilder på alla lag. En fråga som också måste lösas utanför tidningen.  Vår son Jörgen kom efter några år in som fotograf under några år. Han var bara i ÖP-lirsåldern och då avstånden till lagen som skulle fotograferas var för långa för cykeln fick pappa Thord Eric eller mamma Gunvor rycka in med bilen eller till och med som fotografer. 
Vi har blandade minnen om ordningen vid lagfotograferingen, men minns till och med lagledare som hade med sig kam för att adepterna skulle se så bra ut som möjligt.

Förbundet var alltså borta från själva administrationen halvtannat decennium. Så småningom insåg man i förbundet att ändamålet helgade medlen. Det var viktigare med tävlingen än vilket namn den hade.  Man struntade i namnkritiken och tog åter liret under förbundets vingar.  Det blev en ny debatt  när Länstidningen inte skrev ut tävlingens officiella namn.  Så småningom röktes det dock fredspipa i alla led.
Ingen kan väl längre tänka sig att det blir strid om det administrativa jobbet eller om namnet.
ÖP-liret är ÖP-liret, firar 75 nästa år och jobbar vidare mot nästa steg 100.

Mer läsning

Annons