Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En bok som lär oss något om verkligheten

Bengt Eriksson

Jämtländska mord

Budrik Förlag

• Läsvärt
Se också intervjun med författaren i tv-inslaget i artikelns topp.

Annons

Det här är den tredje boken som Bengt Eriksson släpper som bygger på brottsliga händelser med anknytning till Jämtland. Den här gången är det strikt baserat på verklighet.

”Jämtländska mord” är en samling av 17 stycken händelser där personer avlivats som en följd av brott och där någon eller några har dömts i domstol för brotten.

Historiskt är den första händelsen det på senare år så omdiskuterade mordet på nybyggare i Sjougden 1812 och den senaste är det tragiska mordet i Pepparkakshuset i centrala Östersund 1989.

Författaren har blandat kronologi och geografi fritt för att skapa en så bra och varierad läsning som möjligt. Och det lyckas han med.

En del kanske kan tycka att det är makabert att lyfta fram händelser när någon dödats på detta sätt. Men nog är det mindre makabert att skildra verkligheten än att hitta på berättelser om massmördare och andra bestialiska brott.

Mord är den yttersta gärning en människa kan begå mot en annan människa. Det är det brott vi bestämt ska bestraffas allra hårdast.

Och när mord inträffar åtföljs det alltid av den djupaste tragik. De efterlevande drabbas hårt och skoningslöst. Ingen, absolut ingen, önskar sig att drabbas av detta i sin närhet. Ändå har alla, eller nästan alla, i sina bokhyllor massor av berättelser om detta yttersta.

I Bengt Erikssons berättelser får läsaren en bra, välskriven och lättläst inblick i vilken värld mord i vår verklighet har utspelat sig i och hur den verkligheten varierat över åren. Det är oftast så långt bortom deckarnas fantasier man kan tänka sig.

Det hindrar inte att flera av dessa mord vore värda egna romaner i sig. Och ett av morden har ju faktiskt i år blivit en av 2011 års klart bästa romaner. Jag tänker på Peter Lucas Erixons synnerligen gripande roman ”Silversnöret”. Det mordet från Fyrås 1941 skildras här som ”Kvävande svartsjuka”.

”Jämtländska mord” bygger på teorin att vi människor är intresserade av och fascinerade av hemskheter och tragik. Och det är vi ju, kanske som en slags besvärjelse mot det onda. Det är just därför det här är så bra läsning.

Två av morden har jag genom mitt arbete på tingsrätten och åklagarmyndigheten haft en viss inblick i. Dels mordet i Pepparkakshuset 1989, dels den märkliga historien ”Mördaren stal offrets identitet” från 1986.

Det finns inget att anmärka på i sak när det gäller beskrivningarna. Och när det gäller den senare finns det ännu fler makabra detaljer inte minst runt rättegången som utelämnas.

Bengt Eriksson gör sansade och mycket läsvärda beskrivningar av båda händelserna. Han kommenterar och moraliserar inte heller så mycket utan koncentrerar sig klokt nog på att beskriva.

Bland mördarna återfinner vi ett märkligt galleri män och kvinnor.

Vid två av morden har mördarna inte haft några större problem att bestialiskt döda sin familj och sin vän. Men i båda fallen har mördarna inte klarat av att döda de hundar som funnits med. Det mänskliga psyket upphör aldrig att förvåna.

”Jämtländska mord” är en bok väl värd att läsa. För vi måste alltid försöka förstå vad som ligger bakom händelser för att lära oss något.

Christer B. Jarlås