Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En bra stad att växa upp i – men sen då, och för vem?

En bra stad för barn att växa upp i, säger många om Östersund, det vill säga en plats där ingenting händer, en tråkig och osexig liten stad någonstans i det ofantliga nordliga landskapet. Men Östersund är redan mer, och kan vara ännu mer tror vi. Det finns saker att fundera över och vi vill lyfta fram en sådan sak

Annons

Kommundirektör Bengt Marsh gör rätt i att läsa Richard Florida, vars försök att förklara ekonomisk tillväxt fått stort genomslag under senare år. Saken var den att Florida efter att ha kört alla tänkbara variabler mot tillväxt och bara fann en som uppvisade ett riktigt starkt samband andelen homosexuella i befolkningen. Ju fler homosexuella, desto starkare blev tillväxten.

Nu togs inte detta till intäkt för att homosexuella var oerhört mycket klyftigare eller produktiva än andra. Slutsatsen var istället att där många homosexuella levde fanns tolerans i samhället. Florida använde sitt homosexuella index som ett lackmustest för tolerans. Om ett samhälle är mottagligt för homosexuella, då är det mottagligt för alla.

Därigenom blev mångfald en nyckel. Samhällen som uppskattar mångfald, som är mångkulturella, blir mer framgångsrika än andra. Dessutom, menar Florida och hans följeslagare, att mjuka faktorer, som estetik och tillgång till kulturella möjligheter, förekomsten av konstnärer och musiker, spelar stor roll när folk trivs och stannar i en stad. Rekommendationen var att satsa på rekrytering av kreativa talanger, och att behålla dessa, snarare än på sportarenor, shoppingcentra och olika paradbyggen.

Om vi tror på det här är kulturella satsningar viktiga, men de borde nog vara mångkulturella. Florida menade också att mycket av talang och kreativitet kom från de som var födda i utlandet. I Östersund finns ett växande antal invandrare och flyktingar, även ensamkommande barn.

De har det inte lätt. Östersund är inte lätt att komma in i. Här bor människor från främmande kulturer, som gjort det i flera år, men de känner ingen svensk. Har aldrig varit hem till en vanlig svensk familj, blir i värsta fall inte ens hälsade på i trappuppgången. Unga människor som försöker leva i ett nytt land. Vad kan de göra annat än att försöka ta sig härifrån, till en plats där öppenheten och toleransen är större.

Så här är det nog på de flesta ställen. Men tänk om Östersund vore annorlunda. Om staden utmärkte sig genom sin öppenhet mot nya svenskar. Det vore nog ett bra sätt att trygga befolkningssiffrorna, kanske det enda.

Hur vore det med en flykting på middag?

Evangelia Petridou

Bo Svensson

statsvetare vid Mittuniversitetet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons