Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En fjäril räcker inte

Färgfabriken anordnade i förra veckan ett seminarium: ”The butterfly effect – om Östersund i en föränderlig värld”.

Annons

Fjärilseffekten (”En fjärils vingslag kan orsaka en tornado i Texas”) myntades på 1960-talet av Edward Lorenz.

Fjärilseffekten var från början en förenklad modell för väderleksprognoser och satte namn på något som man egentligen alltid har vetat: ändrar man förutsättningarna kan allt bli annorlunda.

Men frågan är hur liten eller stor ändringen bör vara?

I fallet med väderprognoserna räckte det med att Lorenz ändrade den fjärde decimalen (det vill säga nästan ingenting alls) för att lugn skulle förändras till storm.

Men för att förändra en stad – hur många fjärilar behövs det då?

En socialantropolog, en företagsekonom, en arkitekt och en filosof föreläste på seminariet. Det handlade inte så mycket om Östersund i sig utan snarare om ”den mellanstora staden” i allmänhet.

Att Östersund behöver utvecklas handlar i slutändan – som vanligt – om pengar.

För att klara ökade kostnader behöver också intäkterna (det vill säga antalet skattebetalare) öka.

i företagsekonomi, pratade om att man inom företagsekonomin vet allt om hur man kan sänka kostnaderna men lite om hur man systematiskt ökar intäkterna.

I dag laddas produkter med etiska och estetiska värden för att attrahera köparna.

Det räcker inte längre med en bra produkt.

En köksknapp är inte längre bara en köksknapp utan säger också något om vem vi är eller vill vara.

Och det kanske också gäller för staden.

av sig själv Östersund ska förmedla för att vi ska vilja bo just här och ingen annanstans?

Det räcker inte att folk i allmänhet tycker att Östersund är en trevlig stad.

Det behövs något mer radikalt.

Något som finns bara just här.

Östersund = Sveriges (och världens) första jämställda stad till exempel?

Och då inte bara som en etikett (som ”Vinterstaden” eller ”Miljöstaden”) utan som den bärande grundstrukturen som påverkar hela staden.

Stadsplanering: tankar om trygghet för alla medborgare i den offentliga miljön, vård och omsorg: max tio barn per dagisgrupp, gratis provrörsbefruktning för barnlösa par oavsett kön …

I stället för nedskärningar.

om Östersund som staden där ”alla” vill bo, men den får inte bara bestå av ord.

Och för att lyckas med det krävs nog mer än en fjärils vingslag.

Det behövs många starka vingar.

Så ställ er upp Östersundare, lyft armarna och börja flaxa allt vad ni kan.