Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En gedigen och vacker konsert

/

Annons

Anna Järvinen

Tuttifrutti, fredag

Betyg: 4

Bäst: "Hur man lättar helt enkelt"

Sämst: Publikantalet

Kroppen börjar tas i besittning i och med "PS, Tjörn". "En låt om att vara liten och när det är roligare med alkohol än att lära känna dig", förklarar Anna Järvinen och det är först nu jag förstår att den handlar om just alkoholiserade föräldrar. Låtens första rad sjunger hon i så ljuv stämma att den svåra sanningen knapps märks, den gör nästan inte ont: "Jag var inte gammal när jag märkte skillnaden mellan en fast hand och motsatsen."

Och hon står där, i en tunn, tunn vit kappa och glasögon som får henne att likna en geting. Klämd mellan The Ark och Roky Erickson får hon blicka ut över en nära på tom asfaltsplan och det är en sorg i det lilla. Det är verkligen en gedigen, välspelad, vacker konsert hon skapar tillsammans med bland annat Reine Fiske från Dungen och Mattias Bergkvist från [ingenting]. Men hon låter sig inte slås ned av publikantalet. Hon är uppåt och lite udda och en perfect gentleman med oss gäster, socialiserar obekymrat. "Någon som har ett c-munspel?" undrar hon. "C-munspel, någon?".

En annan höjdpunkt är "Hur man lättar helt enkelt", hennes översättning/cover av Cocteau Twins "Fotzepolitic" som alldeles nyligen underkändes av upphovspersonerna och ledde till att skivan "Anna själv tredje" drogs in. Det är synnerligen tråkigt, då Järvinens version är fjäderlätt och elegant, duttar i marken men lyfter mot rymden och exploderar stilla i Reine Fiskes åskande vackra oljud. Min långe vän valsar runt, ögonen stängda, sann njutning i hans ansikte. Han är tillfreds och mer publik behöver hon uppenbarligen inte, Järvinen.

Annons