Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kulturgärning om en sann mästare

Per Åhlin – Bildmakare och animatör

Författare: Elisabeth Lysander

Förlag: Karneval

240 sidor, inbunden

Annons

Bloggaren "Blondinbella" kritiserade för några år sedan, med full kraft, en av Sveriges televisions verkliga julinstitutioner. Hon tyckte att det var fel att man fortfarande visar socialistprogram och menade att "Det är inget fint att vara tjuv".

Sällan hugger någon så i sten som hon gjorde med det blogginlägget. Uttalandet gällde den animerade kortfilmen "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton" (1975).

Om bland annat detta går att läsa i boken "Per Åhlin – Bildmakare och animatör". Där sätter även författaren Elisabeth Lysander själv fingret på en viktig poäng i sammanhanget, då hon vid ett julbesök utanför Stockholm möts av tiggare och frusna hemlösa:

"Det är som om tiden hunnit i fatt Tage Danielssons och Per Åhlins animerade novell och som om det som 1975 sågs som ironi nu har blivit verklighet".

Hon menar att det förefaller som om sagan numer tolkas bokstavligt och att Tage Danielssons ironier och dubbelmeningar skjuts åt sidan.

Såhär i juletid är Per Åhlins uttrycksfulla animationer på allas näthinnor i och med den traditionsenligt visade filmen. Givetvis har den ett eget kapitel i denna personliga biografi, där författaren inte sällan utgår från sina egna funderingar.

Förutom dessa har Lysander ett flertal gånger träffat Per Åhlin själv och går nogsamt igenom hans imponerande katalog och mycket av det som skrivits om den. Dessutom har hon även gjort egna intervjuer med flera av hans medarbetare.

Per Åhlin föddes 1931 i Hofors, och är fortfarande verksam i sitt PennFilm Studio AB, som har sitt säte i Skåne. I många Jämtars hjärtan har Åhlin en speciell plats i och med hans film "Dunderklumpen!".

Läsaren får följa med från början i Åhlins barndoms första teckningar, till rollen som reklamare och skapare av bokomslag – vidare till scenografyrket, teaterregissör och det långa samarbetet med Hasse och Tage.

Jag slås av hur tidigt Per Åhlin hittade ett eget uttryck, och genom bokens rika bildinnehåll är detta en riktig fest för ögat.

Jag grips speciellt av historierna om de tre ofullbordade projekten "Hoffmans ögon", "Den magiska saxofonen" och "Det blåser på månen". Den senare är en bearbetning av Eric Linklaters barnbok. När jag läser om filmernas handling och ser bilderna – och framför allt då jag läser om Åhlins ord om att ha spenderat 12 år på jobb som inte ledde till något – blir det extra tankeväckande. Lägg till detta Åhlins tankar kring åldrandet och det faktum att han "fortfarande har en massa filmer kvar att göra".

På Åhlins egen önskan har privatlivet helt lämnats utanför denna bok som därför blir just en yrkesbiografi. Men det räcker gott så.

Hans Alfredson beskriver Per Åhlin i bokens förord: "Utan tvekan en värdig medtävlare till Walt Disney."

Jag skulle även vilja lägga en liknelse till det japanska animationsgeniet Hayao Miyazaki.

För det som Per Åhlin tillfört både svensk filmkonst och kultur går inte att överskatta, och den här boken är ett ypperligt vittnesmål och en fin uppvisning i hans mångsidighet och originalitet. Äntligen har Åhlins egen historia – för första gången – samlats på detta vackra vis.

Vad gäller "Blondinbellas" åsikter om Karl-Bertil Jonssons Robin Hood-handlingar, berättar boken också om Aftonbladets Åsa Lindeborgs åsikter i frågan:

"Hon ansåg att sagan inte var 'ett kommunistiskt manifest utan ett välgörenhetsepos' och att kommunismens budskap 'knappast (var) välgörenhet, utan klassamhällets avskaffande'".