Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En miss i remissen?

Östersunds kommun har sitt förslag till tillväxtprogram ute på remiss under
februari. En miss är att målet för ökat antal arbetstillfällen lägger ribban lågt i paritet till målet antal fler människor år 2013. Det måste rättas till i slutversionen. Annars blir det ytterligare en tandlös pappersdrake.

Annons

Det vilar en vällovlig och livsnödvändig optimism i att prestera ett tillväxtprogram i ett läge då ordet kommun har ordet besparingsåtgärd som ständig följeslagare.
I led med den optimismen borde målet för antal sysselsatta år 2013 sättas betydligt högre än vad det nu gjorts. På den punkten blir det till att hålla med moderaten Pär Jönsson som efterlyste högre ambitioner i nämnda program på ÖP:s debattsida i går.
Argumentet är att Jämtlands län har färre invånare i arbete i jämförelse med övriga landet redan i utgångsläget. Det är också grundorsaken till de välkända sjukdomssymptom som leder till nedskärningar och därmed minskad attraktionskraft - en bromskloss för tillväxt. Det beror dels på att vi är för få, arbetstillfällena för få men också på att befolkningen är åldersstigen.
Ska orden kommun och besparingsåtgärd någonsin gå skilda vägar i Jämtland, så är det med grundproblematiken vi måste jobba.
Östersunds kommun har en särställning.
Lite mindre än hälften av länets närmare
127 000 invånare bor i Östersunds kommun. Det är förstås mer än både Berg, Bräcke och Ragunda kommuner har att skryta med, men betydligt mindre än flera av landets övriga 282 bygger sin ekonomi på.
Östersunds kommun behöver onekligen ett tillväxtprogram, men det gör också de övriga sju. Det finns all anledning att därför kopiera upplägget i Östersundsupplagan, som åtminstone på papperet förefaller att bli betydligt mer systematiskt och konkret än de flesta av sina föregångare.
Attraktiva, företagsvänliga och välmående kommuner förblir dock en önskedröm utan ett ledarskap som skapar fysiska möjligheter till inflyttning. Det behövs exempelvis bostäder. Det krävs bättre samverkan mellan samtliga samhällssektorer.
Sett ur det avseendet kan ett tillväxtprogram ha uppfyllt en av sina huvuduppgifter redan då det skrivits: att skapa ett samförstånd och samarbetsvilja över vad som är vägen till positiv utveckling.
Inga problem är dock lösta innan visionerna uppfyllts. Ansatsen i tillväxtprogrammet är god. Se till att avstampet blir därefter.