Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ovetenskaplig och oansvariga syn på barn

Snällpopulism har styrt beslutet om att göra barnkonventionen till lag. Poängen med att vara vuxen är just att ta ansvar och analysera saker objektivt, vilket inte gjorts när beslutet togs.

Annons

I slutet av valrörelsen, under Expressens partiledardebatt, fick Åsa Romson (MP) i det onödiga inlägget där barn ställer frågor till partiledarna frågan: varför får inte barn bestämma lika mycket som vuxna? Det rimliga svaret hade givetvis varit att de är barn, vars hjärnor inte har utvecklats färdigt, och inte kan förväntas ta samma ansvar som en vuxen. De ska inte heller tyngas av sådant ansvar. Detta svar gav dock inte Romson. I stället vinglade hon in i en pekoral utläggning om hur de minsann skulle göra barnkonventionen till svensk lag och då skulle barn få bestämma mer! Som om det vore önskvärt att barn fick ta politiska beslut?

Det är precis denna typ av ovetenskapliga och oansvariga syn på barn, som förnuftiga små vuxna som minsann ska få bestämma mer över sig själva, trots att vi vet att de biologiskt inte är kapabla att hantera detta, som ligger bakom regeringens vurm för symbolpolitik på området. För Romson höll löftet, barnkonventionen ska nu bli svensk lag. Det finns flera anledningar till varför detta är ett ogenomtänkt och dåligt beslut.

Barnkonventionen fyllde i veckan 20 år. Den skrevs som ett FN-dokument med goda intentioner. Det finns många länder där barnens rätt är eftersatt, där aga inte är förbjudet exempelvis. Sverige är dock inte ett sådant land, även om vi också har misslyckas med att skydda barn i enskilda fall. Överlag har vi dock en fungerande lagstiftning.

När ett dokument ska göras till lag behöver det följas upp. Står det att man har rätt till en viss sak kan man också kräva denna rätt. Barnkonventionen innehåller inte bara negativa rättigheter som att barn har rätt att inte bli utsatta för våld utan även positiva rättigheter som att barn har rätt till olika saker. När man lagstiftar om positiva rättigheter bör det utredas ordentligt. Enligt barnkonventionen har exempelvis barn rätt till andlig utveckling. Ursäkta, vad betyder det?

Det finns ytterligare en aspekt. Barnkonventionen är ett favoritdokument för konservativa krafter som vill begränsa utvecklingen för regnbågsfamiljer. Där står nämligen att barn har rätt till att få vetskap om sina föräldrar och att vårdas av dem. Detta är vad man hänvisar till när man exempelvis blockerar insemination för lesbiska par från anonym donator. Blir barnkonventionen lag skulle man kunna hävda att inga barn ska få komma till på detta sätt eftersom barnet enligt konventionen har rätt att få veta om och vårdas av även den man som donerade spermier.

Regeringen har gått fort och naivt fram. Man vill vara, liksom Romson i den där utfrågningen, den snälla vuxna som står på barnens sida. Men som politiker har man ett ansvar att inte falla för sentimentalitet. Utan att vara objektiv, utreda och undersöka för att se vad de egentliga vinsterna och effekterna av ett beslut är. Det har man inte gjort här. Det är beklagligt. Och säger framförallt något om politikens mognadsgrad.