Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En skola att minnas

Den nioåriga grundskolan var en revolution.
Nu kunde alla gå vidare med gymnasiestudier utan att först ta realexamen.

Annons

Det var en omställning för mig att varje dag ta sju tåget till östra Realskolan i Göteborg med en krona i ena fickan och fyra smörgåsar i andra.

Först vid femtiden var vi hemma igen och fick mat.

Realskolans lärare gick an, men jag minns att jag saknade slöjdundervisning och hade behövt lära hemkunskap.

Språkundervisningen var mest grammatik, nästan inga talövningar.

Kritik var vanlig, beröm sällsynt.

Du kan inte mer tyska än min katt, kunde läraren säga, kanske mest på skämt, men hur kände sig en elev som får sådan kritik?.

Av ungefär 30 elever, var det 14 i min klass som tog realen direkt. Resten slutade eller fick gå om.

Det är svårt att behålla självförtroendet efter en sådan hård behandling.

Jag klarade mig och fick i alla fall beröm tre gånger på fyra år.

Och gymnastikläraren skrev ett fint intyg när jag sökte sommarjobb som skogspraktikant. Det intyget har jag kvar i mitt bankfack.

Tråkigaste minnet från den tiden var att uppleva när någon elev mobbades av sina kamrater på skolgården.

Gymasietiden på Hvitfeltdska, också ett pojkläroverk, gick an, men någon lysande karriär för min del blev det knappast, fast visst fanns det en och annan bra lärare som man minns med glädje, så till exempel biologiläraren som efter varje sportlov i fjällen dök upp med en bukett fjällbjörkris.

Jag kommer med min vanliga trofé, sade han med ett leende.

Jag slapp i alla fall gå ut bakvägen vid det muntliga studentförhöret, en förfärlig gammal sed.

En del språkkunskaper sitter kvar och en och annan dikt och så förstås att Gustav II Adolf dog 1632 och Karl XII 1718. Men svenska folkets historia blev det inte mycket av.

Sic transit gloria mundi (så förgår världens härlighet) - som latinläraren Sven Svensson uppvuxen i Klövsjö brukade säga.

Mycket är nog trots allt bättre i dag. Det gäller som elev att ta vara på möjligheterna.

Själv blev jag kvar 38 år som lärare, men det är en annan mycket gladare historia.