Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En sluten firmafest utan lokal kultur...

När en av länets digitala pionjärer, och den ledande digitala konstnären i länet, helt plötsligt för första gången på ett par decennier ställer ut måleri är det en stor händelse och en omvälvande händelse.

Annons

Hans Kvam har arbetat digitalt allt sedan han började på Konstakademin i Trondheim i början av 1990-talet.

Han har också ideellt drivit den nationellt mycket hyllade och uppmärksammade Konstvideofestivalen Trunk. Senaste gången han visade måleri var när Galleri S låg borta på Brunflovägen för drygt 20 år sedan.

Men i lördags var det dags igen. På Galleri S visar Hans Kvam fram till den 4 december nytt måleri i olja och akryl. Inte en dataskärm så långt ögat kan se.

– Jag blev så trött på alla programuppdateringar, säger han med ett stort leende.

Att gå runt inne på Galleri S för den som uppskattar vad man kan göra med färg på en tom yta är en nådens stund.

För det måleri som visas fångar snart in betraktaren och det går efter ett tag inte att gå runt och vara en objektiv betraktare. Som konstskribent vill man gärna vara lite cool, lite avvaktande och inte bara någon hejaklacksledare.

Men som sagt, på Galleri S just nu går det inte. Hakan faller ner redan vid de första stora målningarna döpta till Grannskap I och II. Någon slags väggar med fönster, skikt av färger och organiskt måleri i en helhet som ögat bara tar in och beundrar.

Sedan bara fortsätter det. De mellanstora målningarna har också något organiskt i sig, som röntgenskikt eller mikroskopfynd som dras upp mot en monokrom bakgrund. Något instängt som lever ett eget liv mot en polerad yta. Helt fascinerande.

Och i det mellersta rummet. Massor av små fyrkantiga målningar som blandar abstrakt och föreställande, skidutflykter, tävlingar, landskap, träd och färgkontraster. En mosaik av över 100 små målningar där varje enskild målning står tryggt för sig själv.

Hans Kvam överraskar mig på alla sätt positivt. Jag har gillat det mesta av hans digitala arbeten under åren sedan jag i samband med ett reportage mötte honom första gången på Akademin i Trondheim i mitten av 1990-talet.

Men det måleri som visas på Galleri S just nu överraskar mig på alla sätt.

Det är starkt, det är i positiv mening egensinnigt och det är framför allt häpnadsväckande bra. Det är ett måleri som borde ge sig ut och visas upp landet runt, för precis så bra är det.

Utställningen hänger kvar hos Galleri S i flera veckor till. Unna er för allt i världen att uppleva detta fascinerande måleri. Vilken jäkla tur att programuppdateringar kan trötta ut till och med den mest digitale konstnär Jämtland någonsin har haft.

• Länets skolor förmår då och då locka hit folk med ett konstnärligt förflutet.

Johannes Nygren från Arvidsjaur utbildar sig till socionom. Men han har också konsten vid sidan av.

Den som går in på hans företag jnarts hemsida kan möta en mycket säker tecknare, en humoristisk karikatyrist och en kille som också vågar ge sig ut på konstnärliga utflykter.

Sedan i lördags visar Johannes Nygren ett urval av akrylmålningar på Gamla Tingshuset.

I måleriet är det tydligt att han vill frigöra sig från tecknandets krav på detaljer och exakthet och i stället närma sig ett impressionistiskt uttryck.

Oavsett uttryck så borde debututställningen kunna leda till fler utställningar. Gärna då där Johannes vågar visa hela bredden av sitt kunnande.

• Konståret 2013 inleddes på Jamtli av Anna Odell.

I en utställning som grep tag och som är omöjligt att glömma visade Anna Odell upp konst som på alla sätt berörde.

Ett av de verk som visades var döpt till "Övning 1". Ett verk i två delar. Dels en film där Anna Odell gick runt i klassrumsmiljö och pratade om och till sina gamla klasskompisar som mobbat henne och slog sönder inredningen. En sönderslagen inredning som i hoptejpat skick stod ute i utställningsrummet. Anna Odell var då noga med att framhålla att verket inte på något sätt var det samma som den långfilm hon höll på att göra, även om temat var det samma.

Nu har Anna Odells långfilm haft premiär och den visas hela denna vecka på Bio Regina i Östersund.

"Återträffen" har hyllats stort, bland annat högsta betyg 5/5 här i ÖP i fredags, och den fick pris som bästa debut på Stockholms nyligen avslutade filmfestival.

Det är en film som vill få betraktaren att tänka och att känna och blandningen av fiktion och dokumentär är effektiv i sättet att bygga broar till betraktaren.

Det är i efterhand ganska stort att vi i Östersund fick en liten försmak av denna speciella film redan i början av året.

• I torsdags ägde Guldgalan rum. 1 500 personer satt och åt gott och lyssnade på artister som Edda Magnason, Ola Salo och Moneybrother i en hangar på Frösön.

Sammanlagt lade länets näringsliv ner ett antal miljoner på galan som gick ut på att hylla och belöna länets näringsliv.

I och för sig kompades artisterna av ett skickligt lokalt band under kapellmästare Roger Rådström.

Men i övrigt förekom inte länets kultur i galan.

Inga lokala artister platsade tydligen på galan som skulle hylla lokalt företagande.

Och delar av länets näringsliv brukar framhålla att de stöttar Guldgalan när andra kulturevenemang sliter ont för att få sponsorer och ber om stöd.

Inget ont om Guldgalan. Men det hade varit roligt om det lokala näringslivet varit lika generösa i sitt stöttande av det lokala kulturlivet.

För vad bara några få kuvert på Guldgalan kostade hade det kunnat ordnas en bra konsert för allmänheten, en konstutställning eller en teaterföreställning som berikat andra än bara de smokingsprydda firmafestare som befolkade flyghangaren.

I Umeå har man i juli nästa år "U x U-festivalen". Klara artister är franska Phoenix, Thurston Moore, Laleh och några till. Festivalen finansieras genom crowdfunding. Ju fler som köper biljetter, ju fler band bokas.

Nu har Umeås näringslivs starka aktörer Baltic-gruppen gett ett stort, men hemligt, bidrag till festivalen. Allt för att stötta positiva saker som händer i Umeå.

När gjordes en sådan satsning av någon näringslivsaktör i Östersund?

Och som sagt, Guldgalan är inte ett kulturevenemang. Det är en sluten firmafest där den lokala kulturen tydligen inte platsade i år.