Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En snabbkurs i manska och kvinnska

Monica Frank använder sig av hela kroppen när hon berättar om när Vera säger en sak och Jocke hör något annat.

Annons

Hon står längst fram i bibliotekets hörsal. Publiken är både ung, gammal och mänsklig. De äter en soppa samtidigt som Monica gör en snabb resa tillbaka i tiden.

– Den äldsta som jag känner är 94 år. När han var liten mötte han människor som levt 1850. Det är alltså inte så länge sedan som kvinnor var omyndiga, inte fick rösta, inte hade rätt till egen inkomst eller starta företag. Hon, jag kallar henne Vera, utvecklade ett språk för att inte stöta sig med dem som bestämde över henne.

Monica kallar det vispspråket, det som snurrar runt allt och alla. Det som pysslar om relationer och som vill behaga alla. Ett språk som innan hon pratat klart, belyst alla aspekter från alla håll.

På den tiden hade också männen en annan roll. De behövde dela ut order för att höet skulle bli bärgat och ladugården byggd. De delade ut order, ingick olika avtal och bestämde över sina underlydande. De utvecklade ett rakt och resultatorienterat språk. Monica kallar det knivspråket.

Så nu sitter vi här med helt andra förutsättningar men har mycket av de intränade mönstren kvar. Vi har många relationer på jobbet och hemma som ska fungera, vi måste kunna kommunicera och förstå vad medmänniskan egentligen vill säga.

Monica använder sin skådespelarroll och spelar upp oss i bilen, på jobbet och hemma. Vi ser, hör och känner igen olika krockar.

Vera som har behov att prata av sig i oändliga rundgångar blir frustrerad över att bli avhuggen med en snabb lösning. Hon har behov av att bli lyssnat på och bli bekräftad. Sen är hon nöjd.

Jocke med knivspråket däremot vill spara på orden när han bekymmer. Kanske behöver han gå undan, bearbeta saken själv en stund och blir frustrerad när Vera trasslar till det med alla ord och frågor.

Vispspråket har outtalade undermeningar och knivspråket talar i klartext. Det skapar krockar i kommunikationer. Men om man bara blir mer medveten, säger Monica kan vi klara ut många situationer. Lyssna smartare och prata bättre för att få meningsfulla möten

Monica ställer frågan till var och en av oss när soppan var uppäten och lunchföreläsningen var slut, om vi har visp eller knivspråket. Alla hade en uppfattning. Det är inte bundet till kön.

När allt gått frågar jag Monica vem hon är.

– En nörd på kommunikation säger hon. Jag lever av och för det.

Jag älskar avgångshallar där jag kan sitta och iaktta alla människor, deras avsked, kommunikation och möten. Jag samlar på dem.

Monica berättar sen om sin tidiga barndom i Sollefteå med sin morfar som gav henne känslan för folkbildning och kultur när de satt på varsin pinnstol som han snickrat. Från sin mormor bär Monica sin samiska identitet.

Hon har jobbat många år som lärare i drama, är skådespelare, skriver och målar.

– Jag har många uttryckssätt. När jag hade träffat min man Gunnar och började jobba i hans företag för kommunikation, Tala, så föll alla mina olika bitar på plats.

De jobbar med olika företag och myndigheter för att de ska bli bättre på svåra samtal, kunna ge feedback på ett bra sätt, på retorik, klara kritikhantering och för att utveckla mellanmänskliga relationer, vanligen i grupp.

– Det är vansinnigt stimulerande att få människor att förstå varandra bättre, säger Monica.