Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En ständigt nyfiken yngling fyller jämnt

I en av sina fåtaliga dikter påpekar Carl-Göran Ekerwald att den väldoftande och vackra rosen växer som allra bäst om den närts med kogödsel.

Annons

Alltså att det som luktar mindre gott kan vara en förutsättning för det vi betraktar som förfinad njutning, att dyngan behövs för att vi ska få glädjas åt rosens väldoft.

Den är ingen tillfällighet att han använder en sådan liknelse, för att få oss att byta perspektiv, tänka på varifrån vi kommer och vad livet handlar om.

Högt och lågt finns intill varandra och Ekerwald har också haft en tydlig dragning till de lite aparta personligheterna, de som inte är fina och alltid hyllas i de städade salongerna.

Han har skrivit lärda böcker om Goethe, Shakespeare och Voltaire, men också gett ut Ulrike Meinhofs dagböcker, hyllat den dårhusplacerade baronen Hermelin och återkommande hyllat den utmanande Nikanor Teratologen.

För att inte tala om den grovt antisemitiske, men lysande författaren Céline.

Man kan säga att det handlar om att vilja vidga vår syn, våga vara motvalls och vägra inordna sig i den gängse ordningen, den för tillfället rådande andan.

En grundlig analys i Ordfront Magasin visade redan på 80-talet hur han återkommande varit i opposition mot tidsandan. Under 60-talets vänstervåg argumenterade han för världsfrånvänd introspektion, medan han under 80-talets högervåg ägnade intresset åt Meinhof, Gramsci och Robespierre.

Motvalls, modig och fritänkande. En sann intellektuell, således.

Och ständigt folkbildande. Alla som hört Carl-Göran Ekerwald hålla föredrag minns hans oupphörligt entusiastiska tonfall, hans upptäckarglädje och den pojkaktiga uppsynen.

Det är en glädje som smittar åhöraren och gör oss nyfikna att läsa vidare och upptäcka saker på samma sätt som han.

I dag fyller denne pojkaktige upptäckare 90 år, han är som vanligt på gång att ge ut nya böcker, skriva artiklar och läsa in sig på något nytt ämne. Närmast kommer bok om bibelläsning.

Dessutom är han lyckligt förälskad. Sent i livet, efter några år som änkeman, träffade han Sigrid Kahle, som satte fart på livsandarna igen. Ekerwald blev som en 14-åring, upprymd och oupphörligt glad i sin nya livskamrat, obetydligt yngre än han själv.

För några veckor sedan utkom hans kärleksdikter till Sigrid – spirituellt döpta till "Sigridiana", en kärleksbok som bubblar över av glädjen i denna kvinna som både stimulerar honom och bjuder motstånd.

De snarast uppsluppna rimmen sprudlar av förälskade blickar, men också lekfullt retsamma iakttagelser av hur de båda uppför sig, inklusive ett skrattigt möte med Sankte Per.

Viljan att upptäcka och vara motvalls har förstås retat somliga akademiker som rynkar på näsan åt denne sanne folkbildare. Särskilt hårt åtgången blev han av en uppnäst uppsalaprofessor för tiotalet år sedan, en högerman som inte uppskattade beskrivningarna av vad Robespierre betydde för franska revolutionen.

Det kan vår folkbildare ta med ro, han fortsätter att nosa sig fram till udda poeter, fnoskiga översättare och vinddrivna aktivister.

Det är stilenligt att Teratologen deltog vid det möte om persisk poesi som blev upptakten till kärlekssagan med Sigrid.

Högt och lågt, vildsint och balanserat om vartannat, alltid med ett milt leende. Och man behöver inte dela alla hans ståndpunkter för att erkänna hans storslagna kulturella betydelse och friska inställning till omvärlden.

Idag hyllar vi denne sanne kulturman på 90-årsdagen, han är en fröjd att läsa och höra och det är uppmuntrande för var och en av oss att se hur livslusten fortsätter bubbla hos honom. Ålder är bara en siffra, få är så unga till sinnet som denne 90-årige yngling.

Grattis!