Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En svidande örfil mitt i ett begynnande basketrus

En lovande säsongsstart – med skrällseger borta mot LF och suveräna 1 219 åskådare i hemmapremiären mot Borås, den bästa siffran sedan 2004 – förvandlades snabbt till ett stort frågetecken mot Uppsala.

Annons

84–111 mot ett skadeskjutet hemmalag var en svidande örfil mitt i ett begynnande basketrus, där 26–24-ledning efter period 1 fick oss att hoppas på en skräll.

Pontus Frivold är gruvligt besviken på prestationen, inte så mycket på förlusten.

– Uppsala är kanske Sveriges bästa lag, som vi kanske förlorar mot även om vi gör en toppmatch. Vi har en del att ta tag i, att analysera. När vi sett på videon kan vi mer veta varför vi gjorde som vi gjorde, menar Jämtlandscoachen.

Den springande punkten i hans snabbanalys är att Jämtland saknade energi. Varför vet han inte.

– Kanske har vi tränat för hårt, för lite, eller också har vi rest fel. Det kan vara yttre faktorer. Samtidigt är vi ett ungt och nytt lag som håller på att lära känna varandra.

Att göra en lägeanalys efter omgång 3 är kanske väl saftigt, men (den uppfordrande) frågan efter tisdagsmatchen är ändå: visst var haveriet en tillfällighet?

Pontus Frivold är förstås säker: han tror stenhårt på sitt lag och på målet att gå till slutspel. Styrkan i den tron är bland annat försäsongssegrarna mot Sundsvall och Lahti samt premiärvinsten mot LF.

Såna tunga skalper snyter man inte fram så där utan vidare. Det visar att Jämtland har stor kompetens i laget. Här finns många begåvade spelare som med lätthet kan göra poäng.

Förlusten mot Borås går att köpa. Där var Jämtland bara två minuter från seger. Men förlusten mot Uppsala köper vi inte.

Försvarshaveriet i Fyrishov gav oss ruggiga minnesbilder från i fjol, då det blev sju matcher med 100 poäng eller fler insläppta.

Nu har Frivolds lag läckt bakåt två gånger i rad. 100 mot Borås, 111 mot Uppsala. Det är inte försvarbart.

Alla basketkännare vet att långsiktig framgång handlar mer om stabilt och envist försvar än om glättigt och skottvilligt anfallsspel.

Jämtlands filosofi i år är att spela fartfylld basket och att använda sin fysik. Pontus Frivold har inte för avsikt att bromsa ned motståndarna och spela på låga siffror. Det låter helt okej, men bara om man gör (grov)jobbet i försvar.

Ett kortväxt Uppsala, utan en riktig center, tilläts ta 17 (!) offensiva returer. En bakläxa för Jämtland eftersom offensiva returer ofta är ett bevis för aggressivitet, något som enligt Pontus Frivold ska vara "Älgarnas" adelsmärke i år.

Att hålla motståndare under 100 poäng handlar mer om vilja och hjärta än extraordinärt basketkunnande eller extrem fysik. Det handlar om att bestämma sig för att spela försvar, men också om att verkligen vilja ta returer och i alla lägen göra det svårt för motståndarna.

Jag brukar framhålla Mathias Eckhoff som en av Jämtlands bästa coacher genom tiderna. Inte minst i att hålla motståndare på låga siffror. Han var en sällsynt strateg, en systembasketcoach som gärna ville gärna bromsa ned motståndarna och tidigt stänga vägen i försvar.

Eckhoff ville absolut stoppa anfallande guards från att rinna igenom första försvarsspärren. Det gjorde att motståndarna ofta tvingades starta anfallen med att svinga bollen i sidled.

Då hade norrmannen vunnit första partiet i schackmatchen. Hans Jämtland kunde hitta sina försvarspositioner och börja styra motståndarna.

Mot Uppsala i går – och även i fjol – har Jämtlands motståndare haft på tok för lätt att passera denna första "vägspärr". När detta händer uppstår oordning i försvaret och ofta blir det med enkla poäng/lay ups som följd.

Hundhuvudet ska inte bara bäras av pointguarden. Det handlar om ett kollektivt hjälpförsvar där varje spelare sätter en ära i att stoppa sin motståndare.

Vi kan väl direkt också slå fast att Eric Mosley, milt sagt, i-n-t-e är en försvarsspecialist. Han är en envägsspelare.

I den meningen är det förstås extra viktigt att Mosley presterar framåt, att han skapar lägen för andra, att han tvingar fram fouls. Det har han inte lyckats med i de två senaste matcherna.

Hans skottprocent är låg och vad värre är: han verkar inte vilja utmana i en-mot-en-spelet.

– Jag tycker att han har öppnat upp för andra. Han har också fått helt okej skottlägen, men bollarna har inte gått i. Samtidigt är Eric så liten att det är svårt för honom att ta bollen till korgen, menar Pontus.

Om det finns något gott som kan komma ut ur genomklappningen mot Uppsala är det att den kom så tidigt; att det finns tid att justera. Dessutom kommer en snabb chans till revansch; på fredag, förvisso mot fjolårets SM-guldlag Södertälje, men de är fortfarande bara människor de också.