Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En vecka för de anhöriga

Statistiken säger att var fjärde person under 55 år vårdar någon närstående.

Verkligheten, ett liv där en anhörigs sjukdom eller funktionsnedsättning styr villkoren, kan i vissa fall vara ännu tuffare.

Annons

I anslutning till anhörigdagen 6 oktober anordnar Östersunds kommun en "anhörigvecka" för femte året i rad. ÖP följde med på ett möte där anhörigvårdare fick träffa kommunens demensteam och biståndshandläggare. Frågor om hemtjänst, förmyndarskap och ansvar kom upp i en diskussion som andades både hopp och hopplöshet.

Som en anhörigvårdare uttryckte det:

– Man har hamnat i en livssituation som man aldrig någonsin kunde föreställa sig. Jag är både fånge och fångvaktare i mitt eget hem. Men jag väljer ändå att se det positiva, för det måste jag. Annars går jag under.

Anette Svensson, anhörigkonsulent på Östersunds kommun, förklarar:

– Många vårdar en närstående för att man själv vill det, men det är en vårdkedja med flera länkar som alla måste hålla; sjukvård, transporter, försäkringskassa och hemtjänst till exempel. Som anhörig blir man koordinator i den processen och det är en svår roll.

– Det vi vill informera om är möjligheten till att välja stöd. För det finns hjälp som kan göra stor skillnad, men man måste ta kontakt själv och gärna tidigt. Man kan börja med ett samtal till kommunens växel.

Vilken är den vanligaste frågan ni möter?

– Många upplever att "de har tappat bort sig själva" i vården av sina anhöriga. Man börjar med att plocka bort sina egna behov i den kris som uppstår och till slut blir det övermäktigt, säger Anette Svensson.