Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Endast statsministerns avgång kan rädda flyktingpolitiken

Det bästa för Sverige vore om Stefan Löfven fick sparken. I denna tid behöver Sverige fler blocköverskridande överenskommelser. Men det kommer inte bli verklighet så länge som Stefan Löfven är statsminister.

Annons

Skälet är enkelt: När förtroendesiffrorna för Stefan Löfven är i botten omkullkastas villkoren för vinsten av ett samarbete.

När man lyssnar på en person görs det med en förutfattad mening och en i förväg styrd uppfattning.

Lyssnandet sker välvilligt ifall man tycker om personen. Motsatt effekt inträffar givetvis ifall man tycker illa om personen. Samma budskap kan uppfattas olika beroende på vem som säger det. Om Alliansen gör upp med regeringen i dag riskerar man att dras med i den allmänna opinionens kritik mot regeringens ofullkomlighet. Anledningen är att ingen lyssnar på statsministern längre eftersom hans förtroende är i botten. Om Löfvens förtroendesiffror bara var dåliga, då skulle Alliansen vinna på en uppgörelse eftersom väljarna skulle lyssna relativt välvilligt till Alliansens budskap. Men med dagens svaga stöd riskerar i stället alla som återupprepar Löfvens budskap att falla i samma bottenlösa grop.

Det är tidigare känt att 2 procent av företagarna tycker att statsministern gör ett bra jobb och att hela 81 procent underkänner den.

Nu kommer nästa dråpslag: Endast 6 procent anser att Stefan Löfven gör ett mycket bra jobb som statsminister. Samtidigt anger en övervägande andel, 57 procent att Löfven gör ett dåligt jobb. Att jämföra med Fredrik Reinfeldt som 43 procent ansåg gjorde ett mycket bra jobb och 22 procent dåligt. Uppgifterna kommer från en undersökning publicerad i Aftonbladet.

Flyktingöverenskommelsen var ett under, en blixt från klar himmel, en deus ex machina.

Yttre oroliga omständigheter tvingade fram en gemensam överenskommelse mellan Alliansen och regeringen. Men där överenskommelsen kunde presentera en bredd av olika förslag saknades samtidigt en nödvändig spets. riksdagen kommer därför tvingas återkomma nästa år med en ny och slagkraftig uppgörelse för att få ordning på migrations- och integrationspolitiken.

Initiativet ligger på oppositionen eftersom regeringen är i ett desperat behov av parlamentariskt stöd. Dessvärre är det taktiska läget för Alliansen att vinna på en sådan uppgörelse passerad.

Ska en sådan uppgörelse bli verklighet måste Sverige byta Statsminister. I dagsläget kommer inte Alliansen vara redo att gå in i en uppgörelse som medför att man smittas av statsministerns låga förtroende.

I den bästa av världar lämnas taktik utanför politiskt beslutsfattande. Det är demokratins baksida, men också en förutsättning för parlamentarismen.

Stefan Löfven borde därför ta sitt ansvar som statsminister och avgå. Hans avgång möjliggör bättre förutsättningar för en ny statsminister att få ordning på migrations- och integrationspolitiken genom en kraftfull blocköverskridande uppgörelse.