Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eric Nilsson

Den 29 december avled vår pappa efter en kort tids sjukdom. Han blev 89 år gammal.

Annons

Pappa växte upp i Klösta, Lit, med sin mamma och 3 äldre syskon under mycket enkla förhållanden. Efter avslutad skolgång flyttade han till Frösön och började som 14-åring arbeta som springpojke på Bilbolaget i Östersund.

Militärtjänsten gjorde han som kavallerist på K 4 i Umeå.

Tillbaka i Östersund träffade han Maj-Lis som blev hans livskamrat. De gifte sig 1947 och fick oss barn, Janne och Birgitta.

Pappa fortsatte sitt arbete på Bilbolaget och 1950 började han sälja personbilar och traktorer. När Bilbolaget byggde i Strömsund 1959 flyttade han dit och 1973 blev han chef för verksamheten, en tjänst han hade till pensioneringen 1989.

På jobbet var det bilförsäljningen som låg honom varmast om hjärtat. Han tyckte om kontakten med människor, att köpslå och pruta och förstås att göra affär. Han blev en känd bilförsäljarprofil i trakten. Han högaktade mycket sin chef Sven O Persson som han hade som förebild. Sven O hade förtroende för pappa och har sagt: "man talar så mycket om att göra klipp och snabba affärer men det är bättre att kunna lita på den man gör affär med och det vet jag att den kunnat som gjort affärer med Eric Nilsson".

Så småningom kom pappa att specialisera sig på lastbilar och bussar och även efter att han blivit chef fortsatte han att själv sköta lastvagnsförsäljningen och hade kunder i hela Jämtland och även i Västerbotten, Ångermanland och Finland. Han blev sin arbetsgivare, Persson Invest, trogen i sammanlagt 51 år.

Trots att hans arbetsdagar ofta var långa var han ändå en närvarande pappa och intresserade sig för allt som rörde oss barn och söndagarna var alltid reserverade för familjen.

Fritiden tillbringade han helst i sommarstugan vid Ströms Vattudal. Han tyckte mycket om att vara ute i naturen. Skidåkning och skoteråkning i fjällen var kära sysselsättningar på vintern liksom bärplockning och fjällfiske på sommaren.

Som farfar engagerade han sig mycket i barnbarnen Magnus och Patrik, som tillbringade alla sina barndoms somrar i stugan vid Ströms Vattudal.

När vår mamma dog 1997 blev livet tomt för pappa och han flyttade därför 1998 till Umeå för att komma nära barnbarnen Daniel och Anna. För dem var han en fantastisk morfar som alltid ställde upp. Han hämtade från dagis och skola och bjöd på fika och skjutsade vidare till deras diverse aktiviteter.

Så småningom kom barnbarnsbarn till världen vilket gladde pappa mycket och glädjen har varit ömsesidig då han skojat och sjungit för dem.

De sista åren besvärades pappa av förslitningar i knän och höfter som begränsade hans rörlighet. Trots sina besvär fortsatte han att tillbringa varje sommar i familjens sommarstuga.

Pappa älskade sin familj och månade om alla. Han var alltid positiv, glad och generös och han glömde aldrig sitt enkla ursprung. Vi känner stor sorg och saknar honom mycket men är samtidigt tacksamma för allt vi upplevt tillsammans och att han nu får återförenas med mamma.

Janne och Birgitta