Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Eric Påsvén

En Föllingeprofil har gått ur tiden för i dag är det begravning av diversearbetare Eric Påsvén.

Annons

Ja, pappa sa till oss barn att han var diversearbetare och vi förstod att det var något fint och var stolta över att han fått detta ämbete.

Pappa växte upp på den gård där han föddes och levde sina dagar med några få sessioner på annan ort. Som enda sonen i en syskonskara på fyra var det givet vilken plats han skulle ta och framtiden var utstakad.

Livet fick en svår vändning redan som femåring då hans mor Anna dog. Vår farfar hade svårt att klara en familj med småbarn och gård, så Albert fick ta hjälp av hushållerskan Beda som han sedan gifte sig med, och som blev pappas styvmor.

Pappa var nära att stryka med i scharlakansfeber men klarade sig genom vård på sjukstugan i Strömsund. När det var dags att göra rekryten ansågs han lämplig till att följa piloterna och journalföra deras flygtimmar varhelst i landet flygövningar skulle ske. Denna period gav stort intryck på pappa, som ofta berättade om sina hissnande turer med störtbombaren B 17B, övningarna i Ronneby och den tragiska olyckan i Hallviken där flera omkom.

Efter skogsskolan på Nytorp arbetade pappa tidvis i sin systers handelsträdgård i Los och med allehanda skogsuppdrag inom länet.

I almanacka från nyårsdagen 1955 har vi kunnat läsa att pappa var på bal i Kaxås och blev bekant med en trevlig flicka från Ede vars namn är Rut, som skulle bli hans stora kärlek och vår mamma.

Efter giftermålet kom vi barn, som fick växa upp i en trygg miljö på gården med mor och far, såtillvida det inte var något sammanträde på gång, och det var det ofta. Förutom arbetet på gården var pappa engagerad i stort sett i alla ideella föreningar; politiskt aktiv, nämndeman, brandman, satt i styrelser i Handelsbanken och Länsförsäkringar, pastoratet med mera.

Dagarna fyllde pappa med arbete på gården, i skogen, på kommunkansliet och på Föreningsbanken, som han axlade under många år.

Mycket gjorde han, men vi barn var nog mer stolta över pappas inofficiella VM-titel i styltgång som han tog vid Föllinge marknad. Pappa engagerade sig i marknaden, och när han fick frågan om han skulle delta i tävlingen svarade han sin vana trogen "jajamensan", for hem efter ett par gymnastikskor, kavlade upp skjortärmarna och vann.

Idrott, fotboll och skidåkning låg honom nära, liksom ett musikaliskt intresse där manskören var viktig och munspelet kärt. I figuren Dryg fick vi se pappa under många år i Föllingerevyn.

Under sina sista år tappade pappa skärpan men var tapper och höll modet uppe trots att demensen sakta men säkert gjorde sitt intrång. Skojade gjorde han in i det sista, som att den ytterst kraftiga blåklocka som han fått över ena ögat efter ett fall, var resultatet av ett handgemäng på äldreboendet.

Vi minns pappa som en otroligt social, sorglös och humoristisk person som älskade att umgås.

I dag tar vi farväl av diversearbetaren i kyrkan, som han var med att uppföra, med värme i hjärtat.

Maria och Karl Ivar