Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Erik Norelius

Vår älskade pappa lämnade oss lugnt och stilla, kort före sin 90-årsdag.

Annons

Pappa var en jordnära person och som lantbrukare levde han nära naturen i hela sitt liv. Han trivdes i skogen, tyckte mycket om jakt, skytte, fiske, hästar och trav. Han fällde sin första älg som 13-åring, men tyckte även om att jaga hare och rådjur. Under många år arbetade pappa vid sidan av jordbruket som färjeman. Han var mycket kunnig när det gällde isarna och isvägarna och gjorde sig känd för att köra bil över isen tidigt på hösten och sent på våren.

Pappa kunde vara både sträng och krävande. En uppmaning han ofta använde var "lägg i högsta växeln från början och sen ökar du bara". Men oftare hittade han på bus och äventyr för oss barn. Ända från det att vi var riktigt små räknade han med oss och hade stor tillit till vår förmåga. Han tog liksom för givet att vi skulle klara de uppgifter han gav oss. Det kunde handla om att vi skulle ro i absolut rätt takt och riktning när han lade ut nät eller snöröja gården med traktor och plog. Det kunde också gälla flera timmar i sulky bakom någon av våra travhästar. Huruvida detta påverkade att nordsvenska Gyllenstjärna med pappa i sulkyn, lyckades ta oddsrekord på Östersunds travbana och behålla det i många år må vara osagt.

Inom pappa fanns även en konstnärlig ådra. I sin ungdom målade han tavlor och under hela sitt liv läste och skrev han mycket. Det kunde resultera i innehållsrika brev, roliga och kärnfulla julklappsrim eller naturromantiska dikter. Det hände ofta att det på köksbordet på morgonen låg instruktioner på vers om vilka arbetsuppgifter som väntade oss – "I nordvästlig riktning ligger det ett stall som är ett Shangri-la för arbetsvilliga händer….." Vi visste nog inte då vad ett Shangri-la var, men budskapet i övrigt var solklart. I pappa fanns mycket kreativitet som tog sig uttryck på många sätt. Ibland ganska äventyrliga idéer som kanske inte alltid hade dagens säkerhetstänkande. Det hände att vi blev väckta genom att han kom in i vårt rum och sköt ett skott med geväret ut genom det öppna fönstret.

Pappa kunde konsten att förgylla tillvaron. Han var en person med en stor portion humor och glimten i ögat. Han var mycket social, tyckte om att ha människor omkring sig som han gärna berättade historier för. Inte sällan bjöd han med sig hem helt okända människor som han träffat på färjan. Då gällde det för mamma att ha något att bjuda på. Sommartid kunde det bjudas på jordgubbar och grädde eftersom jordgubbsodling under många år var en viktig om ock slitsam inkomstkälla.

Även när vi blev äldre och vuxna fanns alltid pappa och mamma där för att stötta och uppmuntra. Våra egna beslut eller val blev aldrig ifrågasatta, men reservationslöst accepterade. Det kunde gälla alltifrån att som tjugoåring köpa skogsmaskin eller gatukök till val av utbildning eller livskamrat.

Sorgen är stor. Glädjen över uppväxt och minnen större. Tack pappa.

Märit, Märta, Gunnar