Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Erland, 83, var nära döden på Storsjön

Under en skidtur på Storsjön hamnade Frösöbon Erland Sandquist, 83 år, i en isvak.
Men han lyckades ta sig upp, och fortsatte sedan turen.
– Det blev väldigt dramatiskt, säger han.

Annons

Den pensionerade träslöjdsläraren Erland Sandquist är en aktiv 83-åring.

Han motionerar regelbundet, går på gym och paddlar kajak under sommarhalvåret.

För ungefär två veckor sedan gav han sig ut på en skidtur på Storsjöns is. Turen gick från Vallsundet, runt Andersön och tillbaka.

Allt gick bra, men i höjd med Fannbyn hände något.

– Jag hade haft tjock och säker is hela tiden, men där blev det helt plötsligt sämre kvalité på isen, och så fick jag se en vak i färdriktningen min, säger Erland.

Han stannade upp för att fundera vilken väg han skulle ta, för att undvika vaken.

– Helt plötsligt åkte bakändorna på skidorna ner i vattnet. Jag for baklänges ner i en isvak, så det blev väldigt dramatiskt, säger han.

– Men jag hade bra utrustning: en täckjacka som fungerade som flytväst och stavar som var bra som isdubbar, och framför allt, jag hade bärande is nära inpå så det var lätt att haka fast sig i isen och ta sig upp.

– Sedan låg jag och pustade där en stund innan jag kunde åka vidare.

– Jag gruvade mig för att jag var blöt och kall, men tack vare underkläder av ylle så hade jag inga problem med kölden de fem kilometer som var kvar av åkturen.

Så du åkte klart turen?

– Ja, jag körde turen runt. En och en halv mil blev det väl, sammanlagt.

Erland lever ensam, och hade parkerat bilen vid Vallsundet.

– Jag hade inte omnämnt för någon att jag skulle ut på sjön. Så det hade nog blivit problem att hitta rätt på mig om jag hade blivit kvar i vattnet.

Det fanns inte heller några andra människor i närheten.

– Jag var helt solo på sjön. Jag såg inte en människa på hela skidturen. Så det var ingen idé att ropa på hjälp, säger Erland och berättar att hans mobiltelefon slutade att fungera i kontakten med vattnet.

Vad tänker du i efterhand?

– Det sitter kvar i huvudet fortfarande. Och när man skulle lägga sig samma kväll då var det svårt att somna för det var ju dramatik i upplevelsen, och det sitter kvar.

– Det hade mycket lätt gått alldeles galet det där, men jag hade tur, det kan jag säga.