Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Esther Nilsson

Esther Nilsson, en gammal Östersundsflicka har avslutat sitt långa aktiva liv. Först efter 90-årsdagen nämnde hon sin höga ålder. Hon blev 94 år.

Annons

Född som nummer fem i en syskonskara på sju, dotter till bagarmästare Per Grelsson och hans hustru Ragnhild växte hon upp och blev under hela sitt liv Östersund och Frösön trogen.

Som ung och som sina systrar arbetade hon i den av familjen ägda brödbutiken och därefter i blomsteraffär.

På sin 21-årsdag gifte hon sig med Nils Elof Nilsson, kamrer och senare trafikchef i Östersund. Han avled 1963. De fick en dotter och en son.

Vid polioepidemin och som ung änka började hon arbeta som respiratorvakt vid Epidemisjukhuset och det fick henne att utbilda sig till vårdbiträde och senare till undersköterska. Hon arbetade på lungkliniken på Solliden fram till sin pensionering.

 Under beredskapsåren var hon med och bildade Östersund kvinnliga bilkår där hon var mycket aktiv och då hon var praktisk lagd var hon aldrig rädd för att ta i. Hon drog sig inte heller för att meka med den egna bilen.

Då maken under i slutet av 50-talet var med och bildade Frösö curlingklubb började hon själv att spela curling och det intresset hade hon långt upp i åren då onda knän satte stopp för vidare spel.

Många fina priser samlade hon på sig och en Skottlandsresa med mycket curlingspel var en höjdpunkt i hennes liv. Ett andra pris i individuellt spel i SM gladde henne mycket.

Hon var också med i Odd Fellows damklubb och var Rebeckasyster i Logen Brunkullan där hon var mycket engagerad.

Som pensionär ledde hon många kvinnliga pensionärer från SPF i Internationella danser.

Att alltid ha något för händer var viktigt så korgmålning, flamländsk vävnad och sameslöjd var kurser hon deltog i.

Hon ville ha roligt och roligt hade hon, inte minst i sommarstugan i Grytan där hon vistades sommartid med familj och vänner, från 40-talet fram till 2003 då huset såldes.

Hon var heller inte främmande för att åka på skinnkappa nedför Kärringbacken eller spark nedför branta backar i Umeå med barnbarnen.

Som bilkårist körde hon äldre till kyrkor och andra evenemang och i sitt arbete som undersköterska vårdade hon många med stor empati. Som mormor/farmor var hon till stor hjälp som barnvakt.

Det var därför henne väl förunnat att få den mycket fina och omtänksamma hjälp och omvårdnad som hon fick sina sista år på äldreboendet Myran i Östersund och att hon där i lugn och ro bland medkännande personal, barn och barnbarn fick avsluta sitt långa innehållsrika, aktiva liv.

Familjen