Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett stort taktikröstande komplicerar valrörelserna

Nya väljarmönster ritar om politikens spelplan.

Annons

Över hälften av väljarna beslutar vilket parti de ska rösta på under valrörelsen.

De som byter parti under själva valrörelsen utgjorde vid förra valet hela 17 procent och nästan lika många uppger att de föredrar ett annat parti än det som de av taktikskäl röstade på.

Nya väljarmönster och val till Europaparlamentet i maj komplicerar den politiska ekvationen inför riksdagsvalet i september.

De partier som "har ägarskapet" för de frågor som väljarna rankar som viktiga har en naturlig konkurrensfördel i riksdagsvalet.

Sysselsättning, utbildning, ekonomin och välfärdsfrågor som sjuk- och äldrevård var de viktigaste frågorna i förra valet. Listan kommer troligtvis vara densamma även i detta valår.

Skuggfinansminister Magdalena Andersson (S) gör redan nu allt hon kan för att pränta in budskapet om alliansens bristande kontroll över de offentliga finanserna.

Ordning i de offentliga finanserna ska åter bli en S-fråga och Anders Borg (M) ska detroniseras. Ansvar och skuld ska fördelas. Andersson vet att den som sätter bilden vinner valet.

Tonen i debatten har skärpts sedan årsskiftet. Men än så länge är det fortfarande många partier som vilar på hanen. De konkreta förändringsförslagen saknas.

Valmanifesten är fortfarande inte offentliggjorda, partisekreterarna finslipar på sina strategier och utspel. Det gäller att hålla på sin hand och inte spela ut sina kort för tidigt.

Ett normalt valår är det framför allt månaden innan valet som är avgörande för valutgången.

Men Europaparlamentsvalet i slutet av maj kommer att innebära en förlängd valrörelse. Kampanjerna kommer att läggas upp som tvåstegsraketer.

Förhoppningsvis ger detta en välbehövlig skjuts till Europarlamentsvalet, som annars är ett val där få vill engagera sig.

Bara 45 procent röstade i förra Europaparlamentsvalet, jämfört med ett valdeltagande på 85 procent i riksdagsvalet.

Alltför ofta handlar diskussioner om EU om man är för eller emot EU som sådant, en irrelevant diskussion, då vi nästa år har varit medlemmar i två decennier.

Valrörelsen och valet förtjänar att äga rum på sina egna premisser och med sina specifika frågor, inte bara vara en generalrepetition inför riksdagsvalet. Men det är mindre troligt att det kommer att bli så.

Partierna kommer troligtvis i stället att köra ett och samma race inför de båda valen. Resultatet i Europaparlamentsvalet kommer att vara en indikation på hur väljarvinden blåser.

Givet att några av småpartierna förlorar sina mandat på EU-nivå finns ändå en stor möjlighet att hämta upp detta tapp, eftersom taktikröstandet inte antas vara lika utbrett i EU-valet och eftersom regeringsfrågan inte är lika närvarande där.

En stor grupp väljare har de senaste valen använt sig av taktikröstning för att rädda små partierna över 4 procent.

Väljarna taktikröstar som aldrig förr. Det är en trend i tiden.

Gruppen stödröstande är dubbelt så stor i dag än på 70-talet. Sexton procent av väljarna röstade under förra valet på ett annat parti än sin förstapreferens.

Det var framför allt KD, C men även SD som fick skjuts av stödröster under förra valet. Dessa tre partier fick vardera runt 30 procent av sina röster av taktikröstare.

Partier som gör ett katastrofval på Europanivå kan därför göra ett strålande val på nationellt plan. Eller motsatsen. 2014 är ett spännande år.