Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett Sverige vi alla vill ha?

Nya internettjänster når ibland framgång över natten.

Annons

Vanligtvis för att de ger ett värde åt användarna, men ibland kan även missnöje och ilska ligga bakom. Så har hänt med Lexbase, en söktjänst som gör att du kan kolla upp om din granne är dömd för något brott. Är detta ett Sverige vi alla vill ha?

På hemsidan Lexbase går det att söka efter dömda personer genom att ange namn eller personnummer, eller med hjälp av en karta där domarna representeras genom röda prickar. En betaltjänst gör att domarna även går att läsa i sin helhet.

Eftersom domarna går att läsa i sin helhet, går det även att se namn på eventuella offer. För att tjänster som dessa överhuvudtaget ska kunna få finnas till, behövs det ett utgivningsbevis från Myndigheten för radio och TV. Beviset som kostar 2 000 kronor ger innehavaren den grundlagsskyddade yttrandefrihet som radio, tidningar och tv har. Sedan är det, om än inte moraliskt rätt, fullt lagligt att tillhandahålla allmänheten uppgifter som kan vara obekväma att skylta med offentligt.

Personerna bakom Lexbase har det börjat grävas, och det djupt om, sedan internettjänsten blev känd för allmänheten. DN, men även fristående nätgrävare, har bland annat fått fram förflutna samrören med mer ljusskygga personer som legat bakom näthandelssidor som sysslat med uppenbart bedrägeri.

När vi börjar ifrågasätta varandra som individer blir vi sårbara. Det finns människor i vårt samhälle som mer än något annat önskar att de ska få en andra chans på grund av ett brott de begått, och numera djupt ångrar, några år tillbaka i tiden. Tjänster som dessa, även om denna i ursprungligt format enligt frontpersonen är tänkt att underlätta vid val av hantverkare samt vara ett hjälpmedel vid urval av personer att dejta, gör att vi blir mer misstänksamma mot varandra och detta skadar i längden vårt samhälle.

Vår nyfikenhet gör att vi, även om vi skulle avsky att personliga uppgifter gällande egna eventuella domar lämnas ut, söker på andras i vår närhet. Kunskap är makt, och viss sorts kunskap kan även fungera som påtryckningsmedel och få som verkan att människor håller tyst.

För att ge tjänster som dessa legitimitet brukar det hävdas att de hjälper till med att hålla reda på var brottsbelastade befinner sig. I andra länder har det gått längre än så – medborgare tar lagen i egna händer när de tycker att rättssystemet inte fungerar optimalt, eller att rättsmaskineriet inte maler på i rätt hastighet.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har helt rätt i att Lexbase är ett cyniskt missbruk av människors personuppgifter. Genom att gömma sig bakom ett utgivningsbevis går det att använda sig av yttrandefrihetsgrundlagen. Därigenom urholkas offentlighetsprincipen och yttrandefriheten missbrukas samtidigt å det grövsta.

Kunskap kring ett brottsligt förflutet kan som arbetsgivare däremot vara viktigt att känna till om den du ska anställa finns med i polisens belastningsregister. På tio år har som ett led av detta också antalet begärda utdrag femdubblats. Regeringen anser att det gått överstyr, för de enda som enligt lagen måste uppvisa ett sådant utdrag är de i yrken som arbetar med barn och ungdomar. Detta för att säkerställa att personen inte begått exempelvis övergrepp på barn. Regeringen tillsätter därför med all rätt en utredning för översyn av reglerna. En arbetssökande ska inte behöva kränka sin integritet i jakten på ett jobb. De som begått brott mot barn ska dock även fortsättningsvis gallras bort.

Nyfikenheten är oändlig och internet blir oftast vår sanningskälla. Vi blir transparenta på ett sätt vi absolut inte har behov av i Sverige, eller för den delen vill se en utveckling mot. Grundlagen behöver ändras.

Mathias Grimpe