Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fackliga radikaler förstör för parterna inom industrin

På torsdag löper industriavtalet ut. I skrivande stund känns ett nytt industriavtal långt borta. Det ökar också sannolikheten för en industristrejk. Dessutom drabbas övriga avtalsförhandlingar eftersom man måste vänta in industriavtalet.

Tidigt gick arbetsgivarna i industrin, kotteriet Teknikföretagen, Industriarbetsgivarna, Teko, Ikem, Innovations- och kemiindustrierna, TMF och grafiska företagen, SLA och Livsmedelsföretagen ut och meddelade att ett för högt avtal vore sårbart mot svensk konkurrenskraft. Argumentationen har därefter legat kring 1 procent i löneökning per år.

Det var därför förvånande när arbetsgivarna i industrin nyligen lämnade sitt bud; 3,5 procent (1,75+1,75) på två år. Budet är en rejäl positionsförflyttning.

Ännu mer förvånande var det däremot när facken inom industrin avvisade budet kort därpå och fackförbundet Pappers krävde 6,5 procent på två år. På fredag måste ett nytt industriavtal finnas på plats, men som synes står parterna långt ifrån varandra.

Problemet är att industrins parter inte haft någon god chans att arbeta ostört. Utan har varit utsatta av påtryckningar från aktörer som indirekt påverkas av industriavtalet. Regeln att parterna inom industrin avgör industriavtalet borde respekteras bättre. Så har inte skett.

Under hösten lyckades fackliga radikaler spränga LO-samordningen och kort därefter har samma radikaler varit tydliga med att om industriavtalet blir för lågt, då är man redo att också spränga dess normerande roll på svensk arbetsmarknad.

Parterna inom industrin befinner sig därför i en mycket besvärlig situation. Först måste parterna ta ansvar för ett avtal som är bra för svensk industri. Sen måste man ta ansvar för ett avtal som innebär industriavtalets överlevnad.

Landar avtalet för lågt då har flera fackförbund uttryckt sin vilja att krossa avtalet.

Det innebär en för svenska företag mycket kostsam storstrejk i en situation där Sverige saknar reglering för hur en strejk ska begränsas och vid vilka tillfället sympatistrejker får utlysas. Man kan säga att svensk lagstiftning är riggad till fackets fördel och att konfliktbalans saknas.

Därför kommer en storstrejk lett av fackliga radikaler sluta i ett för högt avtal där arbetsgivarna tvingas lägga sig med företagets direkta överlevnad som insats. Sannolikt försvinner också industriavtalet i samband med ett sådant händelseförlopp.

Här ser vi tyvärr den svenska modellens baksida. Modellen är skapad för att fungera mellan ansvarstagande pragmatiker. Någon plats för radikaler finns inte när viktiga avtal ska skrivas.