Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Får inte lämnas i sådan misär"

Den äldre mannen levde med intorkad urin på golvet och alla sina saker i en enda röra – på sitt äldreboende.

När hans gode man Gill Lantz besökte honom fick hon en chock.

– Man behandlar inte våra gamla på det här viset, säger hon.

Annons

Historien handlar om den äldre mannen Bengt.

Han bodde tidigare på ett äldreboende i Krokoms kommun, och där hade han bott ett tag när Gill Lantz blev hans gode man.

När hon besökte hans rum på boendet låg det kläder och prylar överallt.

– Det var torkad urin inne, säger Gill Lantz.

– Man behandlar inte våra gamla på det här viset. Ingen i Sverige ska behöva bli behandlad på det här viset.

Hon frågade personalen varför de inte städade rummet.

– "Vi får inte för Bengt", sa de. Men jag tyckte att de kunde städa när han var ute på promenader. Och han lät mig städa där. Det handlar om bemötande, säger Gill.

Bengt har hotat personal, skrikit, varit aggressiv och slagit sönder saker. Gill har förståelse för att han upplevs som besvärlig.

– Han har en sjukdom som gör att han blir besvärlig, men han har ju rätt att få en bra vård ändå, säger Gill.

– Om personalen har haft det jobbigt, varför har de inte tagit in resurser? Eller skickat honom till ett ställe där han får vård och omsorg?

– För det är inte vård och omsorg att leva i två veckor gammalt urin. I värsta fall får det bli tvångsvård för man får inte lämna en människa i sådan misär, säger Gill.

Till slut blev arbetsmiljösituationen med Bengts hotfullhet så allvarlig att facket krävde att arbetsgivaren skulle sätta in en vakt på boendet, som skulle skydda personalen och de andra boende på hemmet.

– De talade inte om för Bengt att personen var en vakt, det visste inte han om, säger Gill.

Bengt hade önskat att få bo ensam. Då ordnades en barack åt honom i närheten av boendet, där han skulle få hemtjänst.

– Från början ville han bo där, och det var positivt att man tog tag i hans önskan. Men vad skulle förändras i baracken?

Innan flytten ramlade Bengt och då förändrades hans tillstånd till det sämre, berättar Gill.

– Då sa han att han inte ville flytta, han ändrade sig.

Men Bengt fick flytta till baracken ändå.

– Då kunde de skjuta ifrån sig problemet, säger Gill.

Innan flytten blev Gill sjuk och fick läggas in på sjukhus, vilket gjorde att hon inte visste hur Bengt hade det.

Han bodde i baracken i några veckor innan situationen blev ohållbar. Även där var det stökigt.

Till slut slog några grannar larm, berättar Gill, och Bengt flyttades än en gång, till ett annat boende.

Där har han börjat få medicin och han tillåter personalen att städa och hjälpa med hygienen.

– Det har fungerat jättebra, med jättebra personal. De provar att behandla honom till det bästa, han är ren och fräsch och har ett fräscht rum.

Snart ska det hållas ett planeringsmöte för Bengts framtid. Gill hoppas att han ska få stanna på sitt nuvarande ställe.

Fotnot: Bengt heter egentligen något annat.