Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Färgstark Gothe och omdiskuterad NUG

På Galleri Remi var det vernissage i helgen för en utställning med nytt måleri av Elisabeth Gothe.

Annons

Det är första gången sedan 2009 som det visas en separatutställning med Elisabeths måleri i Östersund. Och i somras kunde vi se målningar av henne på den fina utställningen Näcken och skogsrået på Hackås Maskin & Kultur.

Senast hon visade sin konst i Östersund bodde hon också här. Numer bor hon i Stockholm, men hon försöker ta sig till Frostviken när hon kan och drömmer om att kunna bosätta sig i Blåsjön halva året.

Senast hon visade måleri var hon också väldigt präglad av sin vistelse på Lofoten. Den nu aktuella utställningen är något helt annat.

Människor, katter, fåglar och till och med änglar med gloria och allt går igen i flera målningar. Ibland blir det hela släktmöten med rader av märkliga figurer inom samma duk och vid andra tillfällen är det endast en enda och ofta ganska ensam figur som får stå där mot den ganska grova, lite råa, monokroma bakgrunden.

Figurerna som befolkar bilderna ger ett vemodigt uttryck. Själv använder Elisabeth ganska ofta uttrycket tilltufsad när hon beskriver de varelser som hon låter färgerna skapa på målarduken.

De tätbefolkade och väldigt rörliga målningarna avlöses då och då av lugnare, mer efter eftertänksamma, för att inte säga vemodiga, målningar. Den ensamma figuren med en upp och nervänd båt från Hurtigrutten blir så där lite sorglig i sin utsatthet och sin avbildning av att varje resa kan få ett väldigt abrupt slut.

För övrigt minns jag en utställning med Elisabeths måleri från tidigt 2000-tal där just båtarna var flitigt förekommande. Men den här gången kan jag bara räkna till tre målningar med båtar.

Och släktträffarna i de målningarna som döpt till just det visar att släkten inte är några homogena grupper.

Dessa släkter verkar kunna innehålla så väl det ena som det andra och gärna någon som röker cigarr. Olikheterna skapar en uppfriskande blandning av udda möten.

Från det gråaste till det mest färgstarka, utan att för den skull tappa det poetiska perspektivet, går utställningens målningar. Det mesta har målats i akryl och bara tre i olja.

Det här är en utställning som jag uppskattar i alla delar. Det tilltufsade, det utsatta, det vemodiga och det där lite retsamt absurda med en stor varm glimt i ögat. Det är vackert och som sagt väldigt poetiskt. Elisabeth Gothes berörande målningar finns kvar hos Galleri Remi till den 5 februari.

En utställning som det redan talas väldigt mycket om har vernissage på lördag 25 januari på Ahlbergshallen.

NUG kallar sig konstnären och utställningen har han döpt till "Keep It Clean". På utställningsaffischen står det en person och tvättar bort något som skulle kunna vara konstnärens namn målat på en vägg eller ett golv. Det hela ser ut som vilken klottersanering som helst.

Vet man att Magnus Nug Gustafsson för fem år sedan skapade stort rabalder, som väl inte har slutat än, blir tankarna än fler.

2008 gick han ut Konstfack och gjorde som slutarbete filmen "Territorial pissing". När filmen året efter visades på Konstmässan Market startade rabaldret.

I videoverket visas en karaktär som klottrar ner en tunnelbanevagn och sedan hoppar ut genom ett krossat fönster. Så här beskriver tidningen ETC hela affären: "När kulturminister Lena Adehlson Liljeroth såg filmen gick hon i taket".

– Det är inte konst, sa ministern i direktsänd tv och Nug-affären var född.

Anna Odell-bråket var en tebjudning i jämförelse.

En irriterad mobb av konsthatare vittrade blod. När Nug flydde landet riktades drevet istället mot Konstfack. Folkpartister startade en kampanj för att stoppa skolans finansiering. Rektorn kallades till förhör i riksdagen.

Galleristen lovade till och med att betala saneringskostnaderna men SL hittade aldrig den nedsprayade vagnen. Nug undslapp straff och istället slungades han med en enorm kraft rakt in i gallerivärlden.

Så även om kulturministern kanske inte har gjort så mycket för kulturen så har hon i alla fall hjälpt en konstnär till en mycket mer uppmärksammad karriär än han annars skulle haft.

För övrigt lever väl debatten om vad som är konst och om legal och illegal graffiti vidare väldigt mycket.

Att Östersunds konstklubb tar hit NUG är vågat. Det har tidigare visat sig i Östersund att det finns många som har väldigt svårt att ta till sig att graffiti har något positivt i sig. Vi får väl se hur reaktionerna blir på denna utställning.

Men Östersunds Konstklubb har till syfte att sprida god konst och framför allt nutida konst, något man inte alltid har levt upp till. Men desto roligare att man nu satsar på det samtida.

Östersunds Konstklubb fyller för övrigt år i år. I början av februari är det 70 år sedan klubben bildades.

Klubben har en aktningsvärd historia. Det började redan under åren 1936-1939. En grupp yngre jämtlandskonstnärer, med den då 22-årige Lennart Örnberg som initiativtagare, samlades i Krokodilklubben.

Gruppen tecknade kroki och hade engagerade diskussioner om konst långt in på nätterna. Kriget splittrade gruppen. Men i början av februari 1944 möttes en del från den gamla klubben, andra konstintresserade och konstnärer.

På Kafé Ritz, Rådhusgatan 37, beslöt man bilda Östersunds konstklubb. Den 29 februari 1944 antogs stadgarna. Under de årtionden som passerat har klubben anordnat många utställningar.

Många av landets mest framstående konstnärer har gästat, här är några namn man själva lyfter fram på sin hemsida: Karl Kylberg, Olle Olsson-Hagalund, Arne Jones, Lennart Rohde, Pierre Olofsson, Olle Bonniér, Karl-Axel Pehrsson, Siri Derkert, Evert Lundqvist, Oscar Reuterswärd, Lena Cronqvist, Madeleine Pyk, Eva Zettervall, Carl-Otto Hultén.

Dessutom har flera av de viktigaste jämtländska konstnärerna ställt ut hos konstklubben. Nu består verksamheten främst i att man ordnar fyra utställningar per år i Ahlbergshallen och så har man föredrag och konstlotteri.

Under de senaste åren har Östersunds konstklubb visat många av de allra mest spännande utställningarna i Östersund. Det är riktigt kul. Grattis i förskott på 70-årsdagen!

Den 8 – 23 mars firar konstklubben med en egen jubileumsutställning. Men först alltså NUG under tiden 25 januari till 9 februari.