Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Festivalen är på rätt väg

Elin Ruth, Among Lynx, Deadman, BB & the Bluesshacks, Duke Robillard, Nine Below Zero, Lumberjacks and the suits - Storsjöteatern lördag kväll.

Annons

Blues, javisst., Men också bluegrass, americana, soul och helt vanlig rock.

Bredden på årets bluesfestival kan säkert reta en och annan purist som inte vill röra sig utanför de väl plöjda fårorna.

Men för oss övriga är det tur att stadens bluesförening fortsätter att gå utanför de snävare ramarna.

Höjdpunkten på fjolårets festival var exempelvis de röjiga rockarna Temperance Movement.

Inte oväntat är Deadman en av årets stora höjdare. Fräckt nog inleder han med brötigast tänkbara rock, en kul kontrast och lagom uppkäftigt. Sedan blir det americana i kölvattnet på The Band, med mera.

Också Elin Ruth är ett utropstecken med sitt mycket kompetenta band och sin poppiga countrysoul, kanske min personliga favorit denna kväll.

Men också puristerna får sin beskärda del. Legendariske Duke Robillard visar prov på stor rutin och kompetenta solon. Mitt i traditionens fåra, för att uttrycka det diplomatiskt. Han dominerar bandet som snarast blir hans personliga kompgrupp.

Desto mer grupparbete präglar Among Lynx, fem unga kvinnor från Uppsala som verkligen ror hem en arbetsseger på festivalen.

Främst beror det på lödiga munspelaren Elin Öberg och energiska sångerskan Evami Ringqvist, som kan sin Janis Joplin och får publikens välförtjänta jubel. En kul överraskning och bra bokning.

Vid barscenen jobbar lokala hjältarna "Lumberjack and the suits" ihop en hängiven publik med sin bluegrass och de behärskar genren utan problem.

Festivalen avslutas mer traditionellt med BB & the bluesshacks samt Nine Below Zero. De förstnämnda rör sig från chicagoblues till klassisk rock à la Jerry Lee. Det är lika energiskt som förutsägbart, men många i publiken börjar spontandansa, så visst är det fungerande bruksmusik.

Nine Below Zero gör covers på "Rockin´robin" och "Can I get a witness", popsoul från 60-talet, kompetent men inte särskilt spännande.

Årets festival har dock inga bottennapp, tvärtom flera klara ljuspunkter, Deadman bevisar sin storhet, Elin Ruth är värd alla applåder och inte minst Among Lynx är kul.

Om festivalen orkar fortsätta vara så här bred har den framtiden för sig, jag hoppas verkligen man fortsätter på det inslagna spåret.

Kvällens dresscode på scen var för övrigt hatt, gärna slokhatt.

Betyg: 4/5