Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filmad barnteater – tillgång eller risk?

Barnteaterföreställningen ”Vännerna i Kungaskogen” kommer till Östersund – på en bioduk.

Annons

Föreställningen blev i slutet av förra året landets första digitala barnteater. Detta enligt företaget bakom föreställningen. Det handlar alltså om en inspelad uppsättning av föreställningen ”Vännerna i Kungaskogen” på Palladium i Malmö från mars 2013 – som sedan visas på biografer runtom i landet.

Historien kretsar kring kompisarna Snick och Snack, ekorre respektive igelkott, från Kungaskogen som ska bygga en kompiskoja. Budskapet i sagan är ”att vara schysst och en bra kompis”.

Föreställningen marknadsförs bland annat med orden: ”Till ett pris som passar alla skolor”. Intresset från pedagoger och förskolor är stort och till Biostaden väntas totalt 600 förskolebarn för att besöka föreställningarna.

Företeelsen med filmad teater är dock varken okontroversiell eller ny. Faktum är att man för drygt 100 år sedan filmade teateruppsättningar Strindbergs pjäser för att sedan sprida på landets biografer.

Monica Bergander på Estrad Norr, vilka anordnar länsturnéer för levande teater, har bara hört talas om företeelsen. Att den nu kommit till länet är en nyhet för henne.

– Att få föreställningar till sin ort, och att få uppleva dem live, handlar för mig om livskvalitet, säger Monica och fortsätter:

– Mötet är viktigt, i synnerhet för barn. Ser de verkliga människor lever barnen sig in. Personligen tycker jag att det finns ett värde i att vara i rummet under den skapande stunden. Jag tänker även på mötena efter föreställningen, mellan barnen och skådespelarna. Man hoppas verkligen att pedagogerna plockar upp ämnet efteråt.

Monica Bergander understryker även att hon inte anser att företeelsen varken behöver vara fel eller konstig.

Med tanke på att priset kan bli mycket lägre än för levande teater, ser du någon risk med filmad dito?

– Faran är om det skulle gå till absurdum och att man i centralorterna filmar föreställningar och enbart visar dessa. Då skulle arbetstillfällen försvinna. Jag är kluven, för kultur ska ju vara lättillgänglig.

Det är författaren Lisa dos Santos som skrivit såväl boken som pjäsen bygger på, samt manus.

– Det handlar om att ta till sig mjuka värden på ett roligt sätt. Det är lyckosamt att hitta ett lättillgängligt forum, säger Lisa och fortsätter:

– Boken är en motreaktion till utröstningar som när barn ska vara mästerkockar på tv. Pjäsen handlar om att alla ska få vara med. Det är en sådan värld vi borde förespråka.