Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Filmrecension: Russel Crowes regidebut "The water diviner" ingen hit

Russell Crowe regidebuterar med ett krigsdrama där en far söker efter sina söners kroppar.

Fadern har en speciell förmåga att hitta dolda fynd under jord. Tyvärr har Crowe inte samma fingertoppskänsla.

På den australiska landsbygden kämpar Connor mot en brännande sol och rött damm. Som genom ett trollslag hittar han vatten i den torra jorden, bara genom att använda händerna som mätinstrument. Men känslan av triumf blir kortvarig. Verkligheten är dyster sedan Connors tre söner stupat vid turkiska Gallipoli, där de stridit med de allierade styrkorna under första världskriget. Australiern Peter Weir skildrade krigandet i "Gallipoli" (1981) och nu tar alltså nyzeeländaren Russell Crowe vid och berättar en sann historia om vad som sker då pojkarnas pappa efter fyra år beger sig till Istanbul för att söka reda på och ta hem deras kroppar.

I rollen som knäckt far med björnfamnsutstrålning övertygar Russell Crowe. Filmen är som bäst när den skildrar den gryende vänskapen mellan Connor och en turkisk överste, som hjälper honom när britterna är njugga och ser till att Connor får stöd från den turkiska nationaliströrelsen. Mustafa Kemal omnämns i förbifarten och onekligen ligger det många historiska läxor och bara väntar på att bli uppgrävda här. Att Russell Crowe har något på hjärtat även i ett nutida sammanhang slår han fast med repliken: "Invadera inte ett land om du inte vet var det ligger".

Men tyvärr är regissören Russell Crowe inte lika vass på att träffa rätt som sin rollfigur. Han har absolut ett lyhört sinne för att berätta i bilder men det verkar som att han inte vågar satsa på en komplicerad och känslig story utan hoppar i stället mellan genrer och klistrar helt i onödan på en onödig och fånig kärlekshistoria.

Och kanske är det en vanligt förekommande egenskap hos australiska bönder att kunna hitta både vatten och döda kroppar långt under jord men ur ett mer urbant perspektiv känns det märkligt att lämna denna snudd på övernaturliga förmåga helt okommenterad.

Miranda Sigander