Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Föder fler frågor än den besvarar

I en bilaga från Sametinget, inbladad i en dagstidning, finns en annons med rubriken "En renskötares berättelse." Illustrationen är en bild på en död renkalv, liggande i snön med blod från mulen.

Annons

Texten är en inlaga från Tåssåsens sameby och handlar om rovdjurstrycket på rennäringen. Enligt samebyn har man de senaste åren slaktat runt 1000 renar per år medan 1 500–2 000 renar ätits upp av rovdjur.

Rennäringen trängs från alla håll. Exploateringen av råvaror från Norrlands inland har tagit fart på ett sätt som inte skådats sedan vattenkraften byggdes ut. Att samebyarna i det läget vill öka avskjutningen av rovdjur är högst begripligt.

Men samebyarna måste också respektera åsikten att rennäringen i sig är en skvader av köttproduktion och minoritetspolitik som på sikt inte är rimlig. Den näring som inte får diskuteras eftersom den är bunden till en etnisk grupp och kritik därmed kan ses som etnisk diskriminering hamnar debattmässigt i ett vakuum där misstron gror.

Den så hårt kritiserade jordbruksregleringen som fanns kvar till runt 1990 var ett under av tydlighet jämfört med rennäringen. Tåssåsens sameby lägger fram en del skakande fakta i sin annons, men eftersom det inte finns en chans för utomstående att se den ekonomiska helheten i branschen föder den fler frågetecken än den besvarar.

Och dessutom: om renägarna skulle få grönt ljus för sina avskjutningsplaner - vad blir kvar av den "ekologiskt korrekta" produktionen? Branschen måste välja sina strider. Mot gruvföretagens framfart går det att mobilisera en bred opinion, men den dag örnarna börjar fällas i flykten står man där med en internationell miljöskandal på halsen.

Som avsändare för annonsen står Bergs kommun. Är de åsikter kring rovdjur som framförs i den även kommunens?