Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

För hundra år sedan nådde hans far Nordpolen

Historieböckerna berättar att 6 april 1909 – för hundra år sedan i går – blev Robert Peary den förste att nå Nordpolen.

Annons

Han var 53 år och hade bara några få tår kvar på sina fötter.

Det var hans åttonde försök och kölden hade amputerat hans tår.

”Polen till slut. Priset efter 30 år. Mitt mål sedan 20 år”, skrev han i sina anteckningar.

– Han kom antagligen aldrig ända fram, menar flera forskare och i varje fall var hans medhjälpare Mathiew Henson före, när Peary inte orkade på slutet.

Peary fick en staty vid hemkomsten. Henson blev vaktmästare på ett museum.

Så berättade man för mig när jag besökte Qaanak i norra Grönland för tiotalet år sedan.

Henson fick en son med en inuitkvinna och Peary två söner med en annan kvinna.

– New York, many people, sade han och skrattade.

Pearys sonsonson, som också hette Robert, var polis i byn.

Upptäcksresanden Robert Peary gav inuiterna gevär, ammunition och knivar. Han var beroende av dem och behövde deras kunskaper och hundspann.

I övrigt beskrivs han som egotrippad på många sätt. Henson var oumbärlig för Peary. Han lärde sig inuiternas språk, byggde slädar och tränade hundar inför den stora Nordpolenresan. Tillsammans med Henson och fyra inuiter och hundspann nådde Peary måhända Nordpolen.

– Hans far var med Peary till Nordpolen, sade hotellägaren.

Det kändes nästan som att möta en person vars far varit på månen.