Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

För Simon Jaktlund finns inget mitt emellan – allt är av eller på

Han är en friluftsmänniska, sportig som få och satsar helhjärtat på det han gör. Just nu är det att sjösätta projektet Locals Only till helg-en 24–26 maj. Mellan 4 ögon beskriver sig Simon Jaktlund som en Vorsteh, en hund som antingen är av eller på, och avslöjar att det är en anledning till att han absolut inte håller på med motorsport.

Annons

Du är projektledare för Locals Only. Vad är det egentligen?

– Bakgrunden är ett visionsarbete för Destination Östersund i höstas. Jag fick en lockande inbjudan och bestämde mig för att gå dit. Där blev jag lite chockad över att de var så få unga turismentreprenörer med, de flesta representerade större företag och andra konstellationer. Men jag tyckte det var viktigt att vara med och stå för vår typ av entreprenörskap, så jag var ganska aktiv under träffarna.

Du blev engagerad?

– Ja, och jag lärde mig jättemycket. Man ville också koppla ett konkret projekt till den vision som skapades och jag fick vara med i gruppen som spånade fram hur man skulle kunna befästa visionens värdeord "Allt börjar hemma" och "Stolthet". Vi kom fram till att vi borde utbilda oss själva och någon kom med idén att spela turist i sin egen hemstad. Jag fick göra presentationen. Jag tryckte upp några t-shirtar och gick in där på Gamla teatern inför cirka 150 personer och sade: Det här är Locals Only och så dundrade jag på … Jag var så där härligt rädd, men peppad så jag höll på att skita ner mig. Just då kunde jag inte ens se komfortzonen med kikare. När över hälften av dem som var där skrev upp sig för att jobba vidare med idéerna kände vi att vi var något på spåret. Sedan blev jag tillfrågad om att bli projektledare.

Vad betyder Locals Only för mig som östersundare?

– Vi hoppas kunna skapa en form av Göteborgskalas, en helg för östersundarna, som ska vara årligt återkommande. Då ska man lära sig mer om staden, man ska skratta och trivas. Det ska helt enkelt bli en go stämning. Och man ska också bli förbluffad över hur mycket som händer här hemma under ett år. Egentligen är det inga nya saker, det handlar mer om att alla ska få möjligheter att visa upp sig. Och att vi som bor här ska få möjlighet att se det för att kunna föra det vidare till andra.

Hur gör jag för att delta?

– Det finns några olika sätt. Du kan till exempel testa att bo billigt på hotell, det gör man ju inte så ofta i sin hemstad. Eller smaka specialmenyer på restaurangerna under en stor after work. På lördagen ska du ta dig in till centrum. Mellan 10 och 22 ska det bli massor av aktiviteter, bland annat byggs hela torget om till en stor spelplan där du får prova en massa olika saker – och även lära dig en del om stan. Och vill du inte lära dig något så ska du i alla fall ha haft en sjukt rolig dag. På söndagen uppmanar vi alla att besöka anläggningar utanför stadskärnan, till exempel Tropikhuset och Moose Garden.

Jag associerar mer ditt namn med fysisk aktivitet. Trivs du med jobbet?

– Just nu är jag kontorsråtta, men samtidigt kan jag ta min longboard och åka iväg och till exempel vara med och mäta, kolla och fixa. Så jag är också operativ. Men det är klart att det blir många timmar framför datorn och jag är med på många möten och det är en helt ny värld för mig. Där har jag hjälp av min nyfikenhet och jag lär mig mycket. Men jag skulle aldrig kunna ha en sådan här tjänst 10–11 månader per år.

Du klättrar, cyklar, surfar, åker skidor och snowkitar. Finns det någon sport du inte prövat på?

– Ja, absolut. Jag har aldrig provat att dyka eller hoppa fallskärm. Och jag vet att jag inte ska hålla på med motorsport, trots att jag älskar stora maskiner. Jag håller mig ifrån snabba bilar och skotrar för att det lätt skulle kunna sluta i kaos. Skillnaden mellan att vara cool eller coolast handlar om att ge mera gas och för mig skulle det lätt bli all in. Eftersom jag kan vara lite tävlingsinriktad är det bra med sporter där kroppen sätter stopp.

Hur viktigt är tävlingsmomentet för dig?

– Det har blivit mycket mindre, jag har inga problem med att vara sämre eller förlora. Men när det väl är tävling, då är det krig när startsignalen går.

Du har ett motto: Alla kan – man har bara inte lärt sig än. Vad håller du på att lära dig just nu?

– I det här projektet lär jag mig något varje timma, eller inser vad jag inte kan. Jag håller också på att lära mig orientering. Jag springer bra, men på första 5-dagars på Frösön var jag absolut sämst. Jag kom toksist. Gången efter kom jag nia, så jag håller på att lära mig.

Det är ju en härlig inställning, att man kan men måste lära sig först.

– Uttrycket kommer från början från en tjej som kom till Surfbukten och sa: Och så ska jag kita (kitesurfa). Kan du kita, undrade någon. Ja, det kan jag, jag har bara inte lärt mig än. Vi bara stannade upp och sedan har det varit vårt motto, som jag använt i en massa olika sammanhang. Hon ska ha cred för det, men vi har förvaltat det och sagt att det ska vara ledord för oss.

Vad gör du när du sitter stilla?

– Då sitter jag jättestilla. Jag är ungefär som en Vorsteh, en hund som är antingen på eller av. Är jag igång är det gärna fart och studs under dojan. När jag är stilla kan jag sitta och lyssna på eller kolla på en massa avsnitt av olika dokumentärer på rad. Eller läsa, spela lite gitarr eller bara ligga still i en solgrop.

– När jag har tid och möjlig- het kan jag också slappa genom att sova länge och låta en dag bara gå – även om det är fint väder.

■■ Fotnot: Kite är en drake som du styr med vindens hjälp och som gör att du kan åka med på olika föremål. Det kan vara snowboard, skidor, skridskor, surfbräda eller landboard.